Tankar om och kring musik, del 141
Everly brothers — Poor Jenny
(Om uppspelningen inte startar, klicka här!)
När man hör en historia berättas kan man ofta hitta alternativa metoder att sy samman händelser; ett förträffligt exempel på detta är Durrells Alexandriakvartett som jag läste för några år sedan. Här tycks berättarrösten, eller berättarrösterna, ha klart för sig att det är synd om Jenny, och att det är han som ställt till det.
Men om man utgår från en annan vinkel, att pressen påstår att hon är ledare för ett tonårsgäng, och tar det på allvar så är det inte svårt att sätta ihop en helt annan bild — det är parets första »date», så han känner henne inte särskilt väl; hennes bror och far är ute för att hämnas på honom, typiska gängbeteenden; och hennes önskan att slippa se honom passar minst lika bra in i denna berättelse — och då är det plötsligt betydligt mindre synd om Jenny. Några fler tolkningsvarianter à la Durrell har jag inte funnit, men de finns säkert…