Tankar om och kring musik, del 21
John Holm — Saknar henne än
(Om uppspelningen inte startar, klicka här!)
Nej, det blir inte Tina Turner den här veckan, men om man absolut måste ha en koppling till tidigare bloggor i den här serien så kan man finna en sådan även den här gången. Vem skulle vara den svenska motsvarigheten till förra veckans artist, Bob Martin; en artist som hade framgångar på 70-talet, åtminstone bland kritiker, för att sedan vända ryggen åt skivindustrin under lång tid, men nu i dagarna ryktas släppa en nytt album? John Holm, naturligtvis!
Den låt jag valt ovan är långt ifrån den mest populära[1], men har ett par rader som passar bra att grunna på då man känner för att applicera ett filosofiskt perspektiv på tillvaron:
Vi är som segel som slår i vinden —
vi går för högt ibland…
I synnerhet vid de tillfällen i livet då det känns som man forsar fram i 110 knyck och allt är absolut hunky dory bör man vara uppmärksam på minsta lilla fladder i seglen. Jag noterade just att Brighton & Hove Albion FC av en sajt som publicerar fotbollsranking placeras som nummer nio(!) i Europa, före aningen mer kända lag som Real Madrid, Barcelona och Paris SG. Under vissa av de senaste matcherna, till exempel mot Everton och Nottingham, har det dock skakat betänkligt i fordonet — jag hoppas Bloom, Barber och alla andra i klubben noterat detta…
Fotnoter:
- Om du inte är bekant med John Holm och vill ha en fingervisning om vilka låtar av honom som kan anses populära så föreslår jag att du googlar på »Ett enskilt rum på Sabbatsberg» eller »Vid ett fönsterbord mot parken». [↩]