Tankar om och kring musik, del 22

Den här veckan har jag valt en låt som visserligen hör till årstiden, men som också tillhör de absoluta utmarkerna av min musiksmak; alla som genomlidit mina försök till förklaringar i den här bloggen av vilken typ av musik jag helst lyssnar på torde inse att en sådan ljudvägg som Factory bjuder på här är alldeles för mycket för min rudimentära, långsamma och synnerligen omusikaliska hjärna.

Vad är det då som gjort att jag faktiskt kan tänka mig att lyssna på låten ifråga, och till och med ta med den i den här serien? Förmodligen är det så enkelt som att den gavs ut vid en tidpunkt då texten talade till mig. Visserligen hade jag tagit studenten året innan, men eftersom jag gjorde lumpen direkt efter gymnasiet så hade inte jag inte haft några allvarliga tankar på framtiden under det året; jag pysslade mest med ålning medelst hasning och andra trevliga förflyttningmetoder som idkas av militärer.

Men det finns också en annan orsak, och nu visar jag mig återigen från en obehagligt nördig sida. Några ord i texten har gått mig på nerverna i mer än 40 år, och nu tar jag chansen att påpeka det logiska misstag som textförfattarna begått. Det är de här raderna jag tänker på:

»Ungefär» betyder ju att man i någon mening gjort en avrundning, och 59 låter tämligen exakt i mina öron. »Ungefär en sextio dar», »59 kalenderdar» eller något i den stilen hade varit mer logiskt. Samtidigt blir en sådan mening kanske inte lika välljudande, och jag antar att ljudbilden bedömdes vara viktigare än eventuella petiga klagomål, i synnerhet som inte vi nördar inte var uppfunna än.