Tankar om och kring musik, del 77

För några veckor sedan lovade jag halvt om halvt att ta med (åtminstone) ytterligare en låt med den skönsjungande Kerstin Forslund, och eftersom hon gjort en skiva som fullkomligt andas midsommar från varje spår så passar det väl bra att spela en låt från den skivan. Problemet är dock vilken låt av de många fina tolkningar av folkvisor och liknande som finns på »Morgon efter regn»; titelspåret av den inte helt obekante Evert Taube var en het kandidat, liksom »Flickan under nymånen», en dikt av Bo Bergman med tonsättning av Berndt Egerbladh.

Till slut blev det ändå en av de mest somriga styckena i den svenska visskatten, enligt uppgift från 1661! Den är skriven av en Anders Wallenius, som dåförtiden var kyrkoherde i Mora, vilket kan förklara både den geografiska tyngdpunkten i Dalom och det flitiga omnämnandet av Gud. Skulle man till äventyrs störa sig på någon av dessa vinklingar kan jag rekommendera den instrumentella version som radiojazzgruppen och Jan Johansson spelade in på 60-talet. Här spelar Johansson vibrafon i stället för piano, men visar sig behärska även detta instrument.