Tankar om och kring musik, del 140
Povel Ramel — På det djupa, mörka Ålands hav
(Om uppspelningen inte startar, klicka här!)
Povel Ramel, den oöverträffade ordvrängaren, var nära att inkluderas i den här serien redan när jag körde en liten miniserie med humoristiska protestsångare; PR kan naturligtvis räknas även dit, med en satir som »Grisälven» som ett extra tydligt exempel. Men jag fastnade idag för en lite annorlunda textvinkel, som dock inte är helt ovanligt för mig, och som därför varit representerad tidigare i serien. Jag tänker på ett ifrågasättande av sanningen av något av textens påståenden.
Påståendet i titeln, som dessutom upprepas ymnigt av den manstarka kören — är Ålands hav verkligen så djupt? En snabb bingning senare var jag upplyst om att Ålands hav minsann var 301 meter djupt vid sin djupaste punkt, så Ramel hade gjort sin grundforskning (!) enligt alla konstens regler.
Men siffran 301, som alla elektroniska media samfällt angav — Wikipedia såväl som NE och ett finländskt uppslagsverk — kändes lite väl exakt, men kanske är det ett sätt att säga »300 meter, plus/minus någon meter»; 300 skulle kunna tolkas som allt mellan 250 och 350 meter. En arkeologisk undersökning av relevanta lager av den halvsorterade bokhög jag kallar mitt bibliotek kunde inte ge något besked; jag kunde bara notera att NE:s pappersupplaga, tryckt år 1996, likaså hade 301 meter som största djup, medan min trogna Svensk uppslagsbok, andra upplagan, från mitten av 50-talet nöjde sig med 285 meter. Så där står frågan just nu; någon gång mellan 1955 och 1996 blev Ålands hav 16 meter djupare. Och hur som helst räcker båda värdena för att konfirmera Ramels påstående.