Tankar om och kring musik, del 80

Hittills har sommaren varit ganska regnig här, även om vi inte kan mäta oss med Jönköping och trakterna därikring. Om dagens låtval ska ses som ett försök att blidka Murphy och andra gudomligheter, eller som en smajly — eller vad nu dessa mystiska mojänger som dyker upp överallt på internet nuförtiden heter — riktad till sagda potentater lämnar jag åt dig, käræ läsare, att bedöma.

Titeln, »Allting flyter», syftar naturligtvis på ett av Herakleitos’ »citat»; när det gäller försokratiker är man i princip inte säker på någonting. I min rudimentära filosofiska världsbild placerar jag honom som ett slags polär motsats till Parmenides; den senare ansåg ju som bekant att förändring är omöjlig (och hans lärjunge Zenon ställde upp ett gäng paradoxer för att visa detta) — vid en jämförelse ter sig det mesta som Herakleitos eventuellt har yttrat som högst normalt.

Som pensionär är det inte utan att Dahlgrens text fått ytterligare relevans som beskrivning av situationen, och då tänker jag inte på regnandet. Den där läckan i skallen som gör att tankarna rinner ut innan man lyckats formulera dem har jag visserligen haft länge, men den har ju inte blivit mindre med åren, direkt. Och visst kan man känna sig onödig ibland, och visst gör man knappt något annat än sover. En ganska trevlig tillvaro, på det hela taget.