Dansk dynamit

Svårighetsgrad 1









Jesper Jespersen, 1890
Vit drar och gör remi

Att Danmark i många avseenden var snabbare ut ur de schackliga startblocken än Sverige är väl ingen direkt hemlighet; Tidskrift för schack startade ju som Tidskrift for skak i Köpenhamn, och det som i Sverige kallas »Nordisk gambit» kallas i mer upplysta delar av världen för »Danish gambit». Även inom problem- och studiekonsten var man tidigt ute, och det är därför inte helt förvånande att Kasparjan när han i ett inledande kapitel om studiekonstens förhistoria[1] tar med ett exempel av en dåtida dansk mästerkompositör. Jesper Jespersen publicerade enligt problemskak.dk mer än 3000 problem och studier, och redan produktionens mängd inger respekt.

Dagens studie är kort och elegant, och hade någon påstått att det var Troitzky, Kubbel eller bröderna Platov som var dess upphovsman tror jag ingen protesterat.

Vit planerar att, efter lämpliga förberedelser, exekvera en lite ovanlig familjegaffel, som leder fram till patt eller kraftutjämning.


Fotnoter:

  1. Boken ifråga heter i översättning 555 studieminiatyrer, och har levererat ett flertal studier till den här serien. []

Studiemässig avslutning

Svårighetsgrad 3









Genrikh Kasparyan, 1961
Vit drar och vinner

Kasparjan sysslade naturligtvis inte bara med dominans (se föregående veckas kommentar); ovanstående pärla tog förstapriset i Tidskrift för Schacks årsturnering 1961. Fullt välförtjänt, törs jag säga utan att titta på vad medtävlarna åstadkom.

Vit har ju en stark fribonde på e7 som skulle vara direkt avgörande om det inte samtidigt varit så att den vita kungen står trångt. Vit flyttar på löparen i första draget; spelar det verkligen någon roll till vilken ruta den går?

Det svåraste i den här studien är förmodligen att hitta det bästa (?) svarta försvaret; dvs ett som ger hopp om räddning om inte vit är med på noterna, men leder till en »studiemässig avslutning» om hen är det.

Du ska få de första dragen: 1.Lf7 Tb8+ 2.Ka7 Ld4+ 3.b6. Svart kan nu slå bonden både med torn och löpare. Hur kommer vit vidare i de båda fallen?

I TfS 1962/3 presenterar studieredaktören, Eric Uhlin, studiens lösning, och utropar »Fantastiskt skickligt!»; det är knappast några överord.

På liten rinck

Svårighetsgrad 1









Henri Rinck, 1927
Vit drar och vinner

När jag presenterade den här studien i Schacknytt skrev jag ungefär att den var hämtad från Kasparjans magnum opus, och om man känner till vilket tema som fascinerade Kasparjan så mycket att han samlade mer än 2000 studier med det så bör den vara en munsbit att lösa. Ett drygt decennium senare kan jag tycka att det var att underskatta eventuella lösare; den borde vara en munsbit oavsett om man känner till Kasparjans böcker eller ej.

Kasparjans två samlingar har visserligen i översättning den neutrala titeln Schackstudier, men underrubriken, »Dominans», avslöjar vad det handlar om — den svarta löparen ska fångas. Och detta går snabbt, diagonalen visar sig inte alls vara så lång som den ser ut…

Jag ber eventuella känsliga läsare om ursäkt för den osmakliga vitsen i rubriken, och lovar att jag ska försöka bättra mig.

Vandring i minfält

Svårighetsgrad 2









Vitaly Chekhover, 1954
Vit drar och gör remi

Dagens studie bjuder på en ganska spänd ställning, där ingendera parten vill lösa upp pjäsklumpen på kungsflygeln, i synnerhet inte vit. Men vad ska hen pyssla med under tiden? Kungen vandrar omkring i ett minfält, och det räcker med ett felsteg för att olyckan ska vara framme.

Det här är en studie där den huvudsakliga svårigheten är att hitta svarts vinstförsök; att sedan hitta försvaret mot det borde inte vara så knepigt.

Du har säkert noterat att vit inte har särskilt mycket val; i första draget, till exempel, kan vit bara röra kungen utan omedelbar katastrof, och det dessutom bara till ett svart fält, i det här fallet finns bara e7 att välja på. Så kommer det att fortsätta, men det räcker inte att hålla den vita kungen på svarta fält; svart har ett nyckelfält dit hen försöker manövrera sin kung för att kunna exekvera en vinnande manöver, och vit har ett motsvarande nyckelfält från vilket kungen kan ingripa då svart försöker transportera kungen till sitt idealfält. Vilka de två nyckelfälten är talar jag dock inte om förrän i nästa ledtråd.

De båda fälten jag tänker på är h4 (för svart) respektive c5.

Kasparov, Carlsen och jag

Svårighetsgrad 2









Leonid Topcheev, 1927
Vit drar och vinner

Det finns naturligtvis ytterst få likheter mellan schackets giganter Gary Kasparov och Magnus Carlsen å ena sidan och en schacklig nullitet som jag själv å den andra, men vi har i alla fall en sak gemensamt — alla har vi lyckats vinna slutspelet T+S vs. T vid åtminstone ett tillfälle. Detta slutspel är som bekant remi vid bästa spel i de allra flesta fallen, men springarens förmåga att hoppa omkring tills försvararen blir yr i mössan ska inte underskattas. Och i mitt fall spelade säkert det faktum att jag hade cirka 50 sekunders betänketid kvar mot motståndarens 20 en avgörande roll.

I dagens studie får du chansen att testa din räkneförmåga i detta slutspel; svart har här hamnat i en förlustställning, vilket vit visar med en serie exakta drag.

Du har väl sett svarts pattförsvar? Bra; då är du på rätt väg. Nu gäller det »bara» att dirigera om springaren till allt aggressivare posteringar tills den hamnar på ett fält där den kan få in en avgörande gaffel; vilket fält det handlar om avslöjar jag i nästa ledtråd.

Guldfältet i förra ledtråden är d6.