Etikettarkiv: Mats Qwarfordt

Aprilsnö

Postat av
Svara

Tankar om och kring musik, del 66

Yonder — April snow

(Om uppspelningen inte startar, klicka här!)

Dagens låt är naturligtvis inspirerad av nattens snöfall — den snö som föll tidigare i veckan, och som orsakade kalabalik i Västergötland och lämnade ett visst bidrag även till Stockholm, gick oss spårlöst förbi här i Märsta, men i natt kom vi inte undan.

Jag hörde Yonder första gången i oktober 2009, och minns inte längre vad det var som triggade den visiten — det kan i alla fall inte ha varit platsen, eftersom det oftast går lång tid emellan mina kyrkobesök[1]. En möjlig länk kan ha varit rootsy.nu som gav ut deras första CD; där la jag ganska mycket tid innan jag började blogga, och kan alltså ha sett både reklam för skivan och för spelningen.

Yonders frontman är utan tvekan Mats Qwarfordt, vars kraftfulla röst hörs på flertalet av Yonders låtar, när han inte spelar munspel. Då initierade musikkännare diskuterar vem som är Sveriges skickligaste munspelare dyker alltid hans namn upp, och utan att vara vare sig initierad eller musikkännare vågar jag påstå att det finns goda skäl till hans nominering. Precis som alla som var med på den tiden vet vad de gjorde när JFK blev skjuten eller när World Trade Center blev lufttorpederad, minns alla som hört honom spela »Anxious mind» var de gjorde det första gången.

Men även Christer Lyssarides spelar en viktig roll för att definiera det speciella Yonder-soundet; hans spel har ett eget uttryck, »atmosfäriskt» kallade en gitarrkunnig person det, och det är en ganska bra beskrivning, tycker jag. De stränginstrument som kan höras på låten ovan bör kunna ge er en bra uppfattning om hans spelstil.

Mats och Christer har gjort några spelningar som duo (»Yonder light» kallar jag den sättningen), men normalt har de även sällskap av Björn Lundquist på ståbas och Kjell Gustafsson, trummor. Sedan tiotalet år tillbaka gör de tyvärr mycket få spelningar, och under en period tog Christer och Kjell en paus, och ersattes av Peder af Ugglas och Mats Persson[2]. Jag hoppas någon gång få se hela gänget på scen samtidigt, »Yonder Big Band»…

Fotnoter:

  1. Och de senaste decennierna, sedan min syster gifte sig, har det handlat om konserter och begravningar. [↩]
  2. Jag minns den första spelningen med den sättningen; de hade enligt uppgift bara repat en enda gång. När Mats öppnade konserten med »Anxious mind» var det helt uppenbart att Peder af Ugglas aldrig hade hört honom spela den förut… [↩]

Aldrig näcken

Postat av
2

Kvällens guldmoln fästet kransa.
Älvorna på ängen dansa,
och den bladbekrönta Näcken
gigan rör i silverbäcken.

Ja, ni känner väl igen Stagnelius’ klassiska dikt? Vad som kanske inte är är fullt lika känt är att näcken numera lämnat silverbäcken (och de skyddande bladen), skaffat sig en mer modern profil och bytt instrument från den gammalmodiga fiolen till det mer lättransporterade munspelet.

Som jag berättat i ett tidigare inlägg var Gurf Morlix på turné i Sverige, men jag anade inte att anledningen var att han var på jakt efter näcken för att få ett pålägg från henom[1] på en inspelning av sin låt »Psycho blues». Jakten dokumenterades av Kevin Triplett, och resultatet blev nedanstående lilla »nobudget» kortfilm:

Fotnoter:

  1. Jo, jag vet att man numera rekommenderar formen »hen» även här, men i min ungdom lärde jag mig att det borde heta »henom». Jag börjar bli en gammal hund, och har ännu inte lärt mig sitta. [↩]