Se upp för kvantdamen!

Svårighetsgrad 2









Arne Ericsson, 1966
Vit drar och vinner

Dagens studie är av ett relativt sent datum — den är »bara» drygt 50 år gammal — och för omväxlings skull har jag hämtat den från en bok på svenska, närmare bestämt ett litet häfte med ett urval av kompositörens bästa studier som gavs ut på Schackbulletinens förlag 1982.

Trots materialövervikten är det inte helt lätt att inse hur vit ska vinna; om man inte heter Fritz, vill säga. Vid första anblicken ser det ut som om svart skulle få upp dam samtidigt som vit, och visserligen kan springare och dam ibland vinna mot dam, men här ser det svårt ut. Men när man betraktar ställningen lite närmare inser man att den svarta kungen är i det närmaste omringad av en osynlig bur orsakad av den kommande bondeförvandlingen; en god början är att hitta så många fält som möjligt där den svarta kungen råkar illa ut, och sedan försöka se till att han tvingas gå till ett av dem.

Att springare och dam är ett potent angreppsvapen torde de flesta känna till, men den här studien visar att en springare kan samarbeta bra även med en »kvantdam», en dam som ännu bara finns som en eventualmöjlighet, men ändå inverkar på spelet.

För hundra år sedan

Svårighetsgrad 1









Ernst Holm, 1917
Vit drar och gör remi

Det har varit ganska få svenska studier hittills, men det tänkte jag i viss mån råda bot på de närmaste veckorna. Först ut är en studie som, om jag tolkat min ryska källa rätt, valdes till bästa svenska studie 1917.

Kungen på g2 står inte så isolerat som man kanske skulle kunna tro; vit siktar faktiskt på att bli patt! Den uppmärksammæ läsaren, ett mytiskt djur vars existens forskare fortfarande debatterar, upptäcker här att jag av lättja valt att kopiera första delen av en ledtråd till en tidigare studie, och med en lätt retuschering kunde jag nog använt den andra delen också. Det hade emellertid gjort lösningen alltför uppenbar, så jag nöjer mig med att konstatera att halva problemet är att inse hur svart ska stoppa den vita fribonden.

En liten sanning

Svårighetsgrad 1









Tigran Gorgiev, 1928
Vit drar och vinner

I dagens ställning ser framför allt det svarta tornet ut att vantrivas; det har väldigt få fält att röra sig på. Borde inte torn och löpare kunna röka ut det från sitt gömställe?

Nja, det verkar inte att gå med direkta medel; det hänger på ett hår, men svart kan försvara sig mot alla försök av typen »tacka och ta emot / schacka eller hitta hot» — det krävs ett mer subtilt handlag, närmare bestämt ett dragtvång, för att »hämta hem skinkan», för att låna ett anglikanskt uttryck.

»Pravda» betyder som bekant(?) sanning på ryska, och ovanstående studie fick ett omnämnande i den tävling den deltog i; dessa fakta kan kanske i någon mån förklara min tankegång då jag bestämde mig för dagens rubrik.

Trefaldig upprepning

Svårighetsgrad 2









Oldrich Duras, 1923
Vit drar och vinner

Vit har material så det räcker till och blir över, men problemet är att han håller på att bli av med den viktiga f-bonden. Utan den har han bara löpare och kantbonde av fel färg kvar, och det kan väl inte räcka till vinst?

Duras var en av de första stormästarna när FIDE började utdela titeln 1950, trots att han avslutade sin aktiva karriär redan 1914.

Jo, det går att vinna utan f-bonde; man måste »bara» se till att den svarta kungen inte hinner ikapp h-bonden.

Av layoutmässiga skäl var jag ovan tvungen att förkorta tidskriftens majestätiska namn; den heter egentligen Časopis československých šachistů.

Skarp promoveringsstrid

Svårighetsgrad 2









Alexey Troitsky, 1916
Vit drar och gör remi

Vit har ett torn mer, men måste ändå spela en serie »måstedrag» för att förhindra att svart får in en ny dam. En kort och kärnfull studie, som det brukar bli när den ena parten hotar ett dräpande drag.

Kungen på h3 står inte så isolerat som man kanske skulle kunna tro; vit siktar faktiskt på att bli patt! Och trots att svart lyckas undvika den första pattfällan, kan han inte komma undan den andra med mindre än att fribonden faller.