Tankar om och kring musik, del 47
Allan Edwall — Gullegubben
(Om uppspelningen inte startar, klicka här!)
Efter att ha haft relativt sett enkla val de senaste veckorna på grund av min lilla miniserie blev det idag betydligt knepigare; jag har inte hittat vare sig en curlinglåt eller en låt om vapenvilan mellan Hamas och Israel. Det fick alltså bli något annat, något som i teaterlingo kanske skulle kallas en dubbel verfremdungseffekt med skruv — lyssna själv får ni höra vad jag menar.
Allan Edwall är för mig i första hand en protestsångare, och i andra hand författare, men jag har ett vagt minne av att ha sett honom som skådespelare innan jag slutade titta på film/TV i mitten av 80-talet. När jag tänker på det — skrek han inte »förgrömmade onge» åt Emil i Lönneberga för länge, länge sedan? I så fall passar ju rollen som »gullegubbe» perfekt för honom, och veckans tanke är just denna; hur mycket av det vi gör och säger är en del av en roll, och hur mycket är vi själva? Och går det alltid att avgöra vad som är vad?