En strategilektion

Svårighetsgrad 1









Oldrich Duras, 1906
Vit drar och vinner

Dagens studie hittade jag i Lessons in Chess Strategy av Valeri Beim. Förmodligen var planen att den skulle recenseras i tidningen, men jag kan inte hitta någon vare sig på min hårddisk eller på den sajt jag satte upp för tiotalet år sedan, så tills jag genomfört en pappersgoogling av mina Schacknytt kommer jag att anse att det inte blev någonting skrivet.

Duras har varit med i serien tidigare, och nog finns det likheter mellan de båda studierna.

Vit har inte så mycket att välja på eftersom de svarta bönderna är redo att rycka fram. Som Sherlock Holmes skulle sagt om han löst studier i stället för kriminalfall: När alla drag som inte leder till målet eliminerats, måste det som återstår vara korrekt, hur osannolikt det än verkar…

Inte nog med att Duras även denna gång använder en trefaldig upprepning, en dragtvångsställning är central i båda studierna.

Trefaldig upprepning

Svårighetsgrad 2









Oldrich Duras, 1923
Vit drar och vinner

Vit har material så det räcker till och blir över, men problemet är att han håller på att bli av med den viktiga f-bonden. Utan den har han bara löpare och kantbonde av fel färg kvar, och det kan väl inte räcka till vinst?

Duras var en av de första stormästarna när FIDE började utdela titeln 1950, trots att han avslutade sin aktiva karriär redan 1914.

Jo, det går att vinna utan f-bonde; man måste »bara» se till att den svarta kungen inte hinner ikapp h-bonden.

Av layoutmässiga skäl var jag ovan tvungen att förkorta tidskriftens majestätiska namn; den heter egentligen Časopis československých šachistů.