Lite romantik

Svårighetsgrad 3









Alexey Troitzky, 1897
Vit drar och vinner

Det är inte särskilt många studier jag kan ställa upp på ett bräde direkt från minnet, men den här studien tillhör definitivt dem. Jag stötte på den redan under min juniortid, och minns än vilket intryck den gjorde på mig. Därför kanske min svårighetsvärdering är helt fel — när jag första gången såg den tyckte jag att den måste vara fullständigt omöjlig att lösa, men bosjo modell tidigt sjuttiotal hade inte riktigt samma erfarenhet som senare årsmodeller, och det är möjligt att jag inte alls skulle vara lika imponerad idag. Men humhum tro’t…

Vit har som synes gott om material, men svart har två besvärliga hot — damen är hotad via schacken på b1, och g3-bonden hotar att avancera. Hur tänker du dig att bemöta de hoten?

Svaret på inledningens fråga är att ett av dem tar du på högsta allvar, medan du förbereder en intressant offervariant som svar på det andra.

»A ”romantic” study» är författarens kommentar i 360 brilliant and instructive end games. Denna studie bör förmodligen räknas till de briljanta, för sannolikheten att man ska kunna utnyttja dess bärande idé i praktiskt spel bedömer jag vara obefintlig.

Opposition gånger två

Svårighetsgrad 2









Mark Liburkin, 1940
Vit drar och vinner

I dagens studie har vit ett litet försprång i böndernas språngmarsch mot promoveringsfältet, men med bara löpare som understöd ser det inte ut att räcka. Med lite oppositionellt fotarbete ordnar det sig dock så småningom.

Med kungarna utan möjlighet att hjälpa till med vakthållningen av motståndarens fribonde är det upp till löparna att både ge understöd till den egna bonden och försöka stoppa motståndarbonden. Detta resulterar efter ett par drag i ett slags terrorbalans där löparna tar ut varandra och överlämnar åt kungarna att avgöra kampen.

Dansk dynamit

Svårighetsgrad 1









Jesper Jespersen, 1890
Vit drar och gör remi

Att Danmark i många avseenden var snabbare ut ur de schackliga startblocken än Sverige är väl ingen direkt hemlighet; Tidskrift för schack startade ju som Tidskrift for skak i Köpenhamn, och det som i Sverige kallas »Nordisk gambit» kallas i mer upplysta delar av världen för »Danish gambit». Även inom problem- och studiekonsten var man tidigt ute, och det är därför inte helt förvånande att Kasparyan när han i ett inledande kapitel i en av sina böcker berättar om studiekonstens förhistoria[1] tar med ett exempel av en dåtida dansk mästerkompositör. Jesper Jespersen publicerade enligt problemskak.dk mer än 3000 problem och studier, och redan produktionens mängd inger respekt.

Dagens studie är kort och elegant, och hade någon påstått att det var Troitzky, Kubbel eller bröderna Platov som var dess upphovsman tror jag ingen protesterat.

Vit planerar att, efter lämpliga förberedelser, exekvera en lite ovanlig familjegaffel, som leder fram till patt eller kraftutjämning.


Fotnoter:

  1. Boken ifråga heter i översättning 555 studieminiatyrer, och har levererat ett flertal studier till den här serien. []

Studiemässig avslutning

Svårighetsgrad 3









Genrikh Kasparyan, 1961
Vit drar och vinner

Kasparyan sysslade naturligtvis inte bara med dominans (se föregående veckas kommentar); ovanstående pärla tog förstapriset i Tidskrift för Schacks årsturnering 1961. Fullt välförtjänt, törs jag säga utan att titta på vad medtävlarna åstadkom.

Vit har ju en stark fribonde på e7 som skulle vara direkt avgörande om det inte samtidigt varit så att den vita kungen står trångt. Vit flyttar på löparen i första draget; spelar det verkligen någon roll till vilken ruta den går?

Det svåraste i den här studien är förmodligen att hitta det bästa (?) svarta försvaret; dvs ett som ger hopp om räddning om inte vit är med på noterna, men leder till en »studiemässig avslutning» om hen är det.

Du ska få de första dragen: 1.Lf7 Tb8+ 2.Ka7 Ld4+ 3.b6. Svart kan nu slå bonden både med torn och löpare. Hur kommer vit vidare i de båda fallen?

I TfS 1962/3 presenterar studieredaktören, Eric Uhlin, studiens lösning, och utropar »Fantastiskt skickligt!»; det är knappast några överord.

På liten rinck

Svårighetsgrad 1









Henri Rinck, 1927
Vit drar och vinner

När jag presenterade den här studien i Schacknytt skrev jag ungefär att den var hämtad från Kasparyans magnum opus, och om man känner till vilket tema som fascinerade Kasparyan så mycket att han samlade mer än 2000 studier med det så bör den vara en munsbit att lösa. Ett drygt decennium senare kan jag tycka att det var att underskatta eventuella lösare; den borde vara en munsbit oavsett om man känner till Kasparyans böcker eller ej.

Kasparjans två samlingar har visserligen i översättning den neutrala titeln Schackstudier, men underrubriken, »Dominans», avslöjar vad det handlar om — den svarta löparen ska fångas. Och detta går snabbt, diagonalen visar sig inte alls vara så lång som den ser ut…

Jag ber eventuella känsliga läsare om ursäkt för den osmakliga vitsen i rubriken, och lovar att jag ska försöka bättra mig.