Tankar om och kring musik, del 27

Idag tänkte jag fortsätta förra veckans tema med en av de verkligt klassiska sångerna mot krig i allmänhet och vietnamkriget i synnerhet, berättelsen om hur Arlo Guthries fingeravtryck hamnade i Pentagons^[1] register. Själva låttexten är för ovanlighets skull tämligen slätstruken, och om jag förstått det rätt är det egentligen en reklamsnutt, en jingle, som Arlo gjorde till sin vän Alice Brock för hennes restaurang i Stockbridge, Mass. Som tur är berättar Arlo sin historia, annars skulle de arton-och-en-halv minutrarna som låten upptar nog varit i mesta laget^[2]. Berättelsen är ganska lätt att följa trots att Guthrie använder en del amerikanska uttryck, som till exempel »seeing-eye dog», vilket vi väl skulle översätta med ledarhund för blinda, eller något i den stilen.

Arlo Guthrie, för den som till äventyrs inte känner till honom, är mycket riktigt son till Woody, vilket även märks i namnet på det bolag han startade — »Rising son». Genom åren ändrade han på texten ett flertal gånger, och gjorde några liknande försök i samma humoristiska stil som »Alice’s restaurant»^[3], som låten ibland kallas. Wikipedia har en lång artikel om låten; där kan ni läsa alla de detaljer jag är för lat för att räkna upp här.

Till slut kan nämnas att detta är en av de tre låtar jag känner till som blivit filmatiserade^[4]. Jag tar gärna emot tips på fler filmatiserade låtar. Jag räknar alltså inte soundtracks, som till exempel Paul Simons »One trick pony», utan låten publiceras först, sedan görs en film som inte skulle gjorts om inte låten funnits. Eftersom jag är totalt nollställd när det gäller film antar jag att det finns betydligt fler exempel än dessa tre.

Fotnoter:

1. Eller åtminstone någonstans i Washington; Guthrie är lite vag på den punkten. [↩]
2. I en senare version gör en han en poäng av att låten var precis lika lång som det beryktade gapet i Nixon’s inspelningar vid Watergateskandalen, och antyder skämtsamt att det kan finnas ett samband däremellan. [↩]
3. Ett exempel på en sådan utvikning är »Motorcycle song (significance of the pickle)», där han »förklarar» nödrimmet »cycle-pickle» i omkvädet på sången ifråga. [↩]
4. De andra två är naturligtvis »Harper Valley PTA» och »Ode to Billie Joe». [↩]