Årsarkiv: 2024

Det nya Europa

Postat av
Svara

Tankar om och kring musik, del 104

Kolportörerna — Välkommen

(Om uppspelningen inte startar, klicka här!)

Förra veckan bjöd jag på skönsång av en Martin[1], härstammande från Vänersborg, och även synnerligen musikkunniga besökare kan ursäktas om de trodde att jag därmed uttömt mitt förråd av sjungande Martinar från Vänersborg. Det har jag emellertid icke alls, utan dagens låtval bjuder på ännu en, denna gång med efternamnet Gustafsson. Men nu tvingas jag nog erkänna att Vänersborgsfacket i mitt musikaliska kartotek är tämligen renons.

Jag hörde Kolportörerna på Märsta visfestival, förmodligen 2003, och skaffade deras då senaste CD, »Ett glömt paradis»; lite senare skaffade jag också den första skivan, »Det blå rummet». Jag tror också det var en tredje platta på gång, som i så fall möjligen skulle hetat »Ovanför taken», men där har jag bara några smakprov som de la upp på sin hemsida, nu saligen avsomnad. I den vevan bytte man också namn till Ferguson, och, åtminstone som jag minns det, spelade i en mer handfast country-artad stil. Men Wikipediasidan ger ett ganska ödsligt intryck, så jag misstänker att någon petitess, som till exempel »livet», kommit de musikaliska planerna att sakta in.

Men om man skulle vilja höra mer av vänersborgsbandet med det speciella soundet så finns det enligt webben numera ett samlingsalbum någonstans[2], som innehåller i stort sett allt från de två album som jag nämnde ovan plus ett antal bonuslåtar[3]. Jag är övertygad om att det finns ett flertal sämre sätt att spendera några kronor i dessa jultider.

Fotnoter:

  1. Närmare bestämt »Frontman» Andersson. [↩]
  2. Apple? [↩]
  3. Lite märkligt är det dock att den låt jag ursprungligen planerade att spela här, »Alkohol», inte finns med i samlingen. Efter lite bläddring i mp3-orna fick det dock bli denna låt, vars text inte blivit mindre aktuell sedan början av milleniet. [↩]

Blå jul

Postat av
Svara

Tankar om och kring musik, del 103

The ballroom band — Christmas time in the trailer park

(Om uppspelningen inte startar, klicka här!)

Det börjar ju bli dags för den där helgen igen, och ur mitt inte särskilt omfattande förråd av CD-skivor med julvisor har jag valt den i särklass bästa, i mitt tycke[1], och det här är titelspåret från skivan. En extra tanke går, naturligtvis, till det stora landet i väster och de fyra svåra år som väntar runt årsskiftet.

The ballroom band spelar, namnet till trots, rootsbaserad americana, med ganska tydliga skandinaviska svårmodstoner; i vissa kretsar brukar den benämnas »scandicana», men jag vet inte om bandet själv använder den beteckningen. Hur som helst passar den stilen perfekt för att berätta om en jul långt ifrån »White Christmas», »Silent night» och de andra gamla, slitna låtarna.

Fotnoter:

  1. För fullständighets skull må omnämnas att de övriga två är av Jerry Jeff Walker och Burl Ives. [↩]

En vinterman

Postat av
Svara

Tankar om och kring musik, del 102

Peter R. Ericson — The winter man

(Om uppspelningen inte startar, klicka här!)

Ännu en låt som jag hintat om eventuellt skulle dyka upp i den här serien, och ännu en låt där jag inte har riktigt koll på innhållet. Vad är egentligen en »vintermänniska»? I den krönika jag länkat till ovan utnämner jag mig till höstmänniska, men det kan väl vara okej så här när vintermörkret är som tätast att längta till ljusare tider. Och värme; just nu har jag åkt på en förkylning, och tillbringar största delen av min tid på soffan under en varm, go pläd.

En modell

Postat av
Svara

Tankar om och kring musik, del 101

Cat Stevens — Lady D’Arbanville

(Om uppspelningen inte startar, klicka här!)

En märklig låt, med en sorgsen text. Enligt wikipedia hade sångaren en relation till en modell, Patty D’Arbanville, och skrev låten då hon var på ett uppdrag i New York. Hur allvarlig denna relation var förtäljer inte wikipedia-artikeln, men den tog uppenbarligen slut där; jag förstår inte riktigt varför, för det är en vacker sång som borde kunnat leda åt andra hållet. Men vad vet jag — jag har varken skrivit vackra låtar till supermodeller eller varit en modell själv, så jag har nog ganska svårt att bedöma deras förhållande.

Om höstlöv

Postat av
Svara

Tankar om och kring musik, del 100

Eva Cassidy — Autumn leaves

(Om uppspelningen inte startar, klicka här!)

För några få dagar sedan började jag den här serien med förhoppningen att få ihop en svit om hundra tänkvärda låtttexter; och nu är jag redan vid slutet av den serien. Men eftersom min lista på låtar och/eller artister som måste med på listan fortfarande upptar fler än 30 låtar (eller artister, då vederbörande har gjort ett flertal tänkvärda låtar), så är min plan nu att utvidga serien till att gälla 150 alster med olika artister. Ett knappt år till, alltså — sedan får vi se…

Dagens låtval är lite annorlunda av två anledningar — dels är det här inte den bästa inspelning av låten ifråga jag har i min samling, den har gjorts av Paul K, men eftersom han redan förekommit i serien får det bli nummer två[1], och dels därför att det är framförandet lika mycket som texten som etsat sig fast. Och texten måste nog tänkas med några grabbnävar symbolik för att bli riktigt tänkvärd, men jag närmar mig den åldern med hisnande fart.

Fotnoter:

  1. Nummer tre är också av högsta klass; den står Jan Johansson för, men eftersom texten vanligen är styvmoderligt behandlad i hans repertoar så var Ms Cassidy det själklara valet. [↩]