ASPRI?

Som framgår av länken »Om kommentarer» på bloggens hemsida för jag ett ständigt krig mot spamrobotar. Just nu (peppar, peppar, bonk i skallen) är det jag som har övertaget; förra natten fick jag över 50 spamkommentarer, men behövde inte manuellt förpassa en enda till skräpkorgen.

Men det är inte utan att jag fruktar den dag då spamrobotarna börjar visa lite ASPRI, det vill säga Artificial SPam Robot Intelligence; en singularitet i de regionerna av mänsklighetens domäner skulle förmodligen kunna överträffa de mänskliga kommentatorer som huserar på tidningars och andra stormediala hemsidor i volym, ehuru knappast i dumhet.

Döm om min förskräckelse då jag vid en snabb titt på dagens skräppostskörd fann ett meddelande från »rgohqvxow», som i sin helhet (med länkar och länkförsök bortplockade) löd »U8Jwnx lcqtrrdisxnm, swcfwhterrcb feourfzyxxqu, geznqrmfhjpf». Som lätt inses var det inte kommentarens språkliga elegans eller dess övertygande argumentation som fick mig att haja till, men valet av blogga att göra denna kommentar till visar endera på spår av intelligens eller en oförtjänt portion tur — I’m sorry I’ll read that again

design_01

Addendum 2015-01-29: Under natten som var fick jag ännu en mystisk påhälsning av den ASPRI-aspirerande spamroboten. Denna gång lämnade den (under ett nytt alias, »gwwuoqiioz») sin kommentar (»ftvpkcmph, mafmbdfxdr») till min blogga Ombyte förnöjer

Addendum 2015-02-08: Den semiidiotiska[1] roboten ger sig inte; under nattens lopp försökte signaturen »opbujepza» att lämna meddelandet »KoMqFw tkksxwsjmzuo, nszrsxjxohag, wgfawexzsanp, okbdboytpvhi» till min blogga »Lite religionskritikkritikkritik». Det kan väl inte vara…? Skulle Douglas Adams kunna ha misstagit sig?


Fotnoter:

  1. Detta nyord avser att kombinera begreppet »semiotik» med »semi-» och »idiotisk». []

Utelåst igen

Såsom varande uppväxt på landet blev jag tämligen tidigt bekant med känslan att vara utelåst. Låssmeder var inte så vanliga, och billiga, som nuförtiden, så vi fick dela på två nycklar; den ena hade någon av mina föräldrar hand om, den andra låg gömd på ett strategiskt ställe utanför huset. Tyvärr hände det sig ju att någon glömde att lägga tillbaka nyckeln efter att den använts, vilket ledde till att man endera fick vänta utanför till en nyckelinnehavare behagade visa sig, eller så fick man vikariera som inbrottstjuv. Vilket man valde berodde på en mängd olika saker, men med tiden blev jag, om jag får säga det själv, ganska skicklig på att öppna ett visst fönster; den gymnastiska övningen att ta sig in genom detta var dock aldrig någon av mina paradgrenar.

Sedan jag flyttade till staden har denna min talang inte satts på några större prov. I studentkorridoren fanns en inofficiell huvudnyckel som var till nytta någon gång då dörren blåste igen av misstag; och under min tid i Skäggetorp lyckades jag en gång låsa mig inne så att en låssmed fick rycka ut[1]; men i övrigt har jag lyckats hålla mig på rätt sida om alla lås, med möjligheter att förändra våra relativa positioner på ett nöjaktigt sätt.

Men nu är jag alltså utelåst igen. Inte i den bokstavliga meningen att jag står på förstutrappan och funderar på om något fönster möjligen står på glänt någonstans, utan nättekniskt — det nya modem jag berättade om i min förra blogga visade sig vid närmare påseende vara både modem och brandvägg, och denna brandvägg släpper ingen humhum över bron, inte ens jag själv.

Nåväl, det borde ju inte vara så svårt att fixa — leta rätt på manualen från internetleverantören, som vi kan kalla Bedbrandsbolaget, ehuru de inte riktigt heter så, slå upp sidan där man berättar hur man kopplar ur brandväggen[2], utföra de magiska trick som finns beskrivna där och njuta av den återvunna friheten.

Riktigt så enkelt visade det sig inte vara — BBB hade inte skickat med någon manual. Det stoppar naturligtvis inte en inbiten googlare, och en sökning och en nedladdning senare var jag i besittning av manualen till modemet i PDF-format. »Mitt» modem betedde sig emellertid inte som manualen beskrev, och jag beslöt därför att kontakta BBB:s support för att höra vilka förändringar de gjort, och hur de tänkt sig att man som användare ska göra för att komma åt konfigurationssidorna. Jag beskrev mina mödor, vad jag ville åstadkomma och skickade iväg ett mejl. Detta var den 7 januari, klockan 11:25 — jag väntar fortfarande på besked.

Det är dock inte hela sanningen — efter sex dagar (!) fick jag ett svarsmejl. Det berättade att efter Dagens Nyheters skriverier i höstas »blev åtgärden att stänga åtkomsten för alla kunder», för att sedan avslöja hur man kunde gå runt avstängningen — men vederbörande glömde den lilla detaljen med användarnamn och lösenord vid inloggningsprompten; de uppgifter som står i manualen, på BBB:s supportsidor och i den DN-artikel jag just länkade till fungerar inte. Jag skickade ett nytt mejl i onsdags eftermiddag, och väntar fortfarande.

Nu kan man ju fråga sig — om det nu tar så lång tid att få svar via mejl, varför försöker du inte ringa till deras support? Det finns två anledningar till detta, alldeles förutom att frågan är fel ställd. De kontakter via telefon jag hade med BBB i samband med att mitt förra modem säckade ihop var sådana att jag misstänkte att mejlkontakt var att föredra — inte så att de personer jag pratade med var otrevliga eller inkompetenta[3], men att lyssna på en röst som säger »Det är fortfarande samtal före, men vi försöker ta ditt samtal så snabbt vi kan; tack för att du väntar!» i 27 minuter innan någon svarar är inte precis min favoritsysselsättning. Och efter det ovan nämnda mejlet försökte jag igen — givet mitt påstående i föregående mening lämnar jag det som en övning åt läsaren att föreställa sig min sinnesstämning efter att ha lyssnat på en röst som säger »Det är fortfarande samtal före; tack för att du väntar!» i 75 (!) minuter utan att någon svarar.

Ifall någon från BBB råkar läsa detta så är det kanske säkrast att summera min kritik. Att jag inte är helt nöjd med svarsfrekvensen[4] hos supporten torde ha framgått, men jag tycker också att hanteringen av säkerhet och konfigurationsmöjligheter är helt bisarr. Att som användare ha full kontroll över sin brandvägg borde vara lika självklart som att man har full kontroll över vilka personer man släpper in genom dörren till sitt hem. Jag hoppas att den åtgärd som den mejlande supportpersonen beskrev är tillfällig och att man snarast finner en permanent, och mer flexibel, lösning.

Så, BBB: ni behöver inte be om någon brand särskilt länge till — jag befinner mig redan väldigt nära antändningspunkten…

design_01

Addendum 2015-01-25: Jag har under veckan fått ett meddelande från BBB — en »påminnelse om retur av lånad utrustning», daterad 2015-01-14. Eftersom jag är en individ som samlar papper i högar, och det kvitto jag fick vid inlämningen av det havererade modemet inte hunnit förbi humuslagret, var det lätt att hitta; och en snabbundersökning visar att postens senaste anteckning är »Lastad på bil, utkörning påbörjad» i Värnamo, Sverige — 2015-01-09, dagen efter min inlämning. Antagligen har den stackars postpersonen lika svårt att komma fram till BBB som vi andra, och irrar runt i smålandsskogarna tills bensinen tar slut…

Något svar på mina problem har jag dock inte fått ännu — jag har just skickat ett, efter omständigheterna, vänligt brev med en påminnelse om min fråga, uppgifter om den förkomna postbilen och dessutom ytterligare en fråga om hur BBB definierar gummiord som »snabb» och »skälig»; dessa förekommer bland annat i en relevant DN-artikel (se särskilt punkt 2).

Addendum 2015-01-31: Jag har goda och dåliga nyheter rörande min »kommunikation» med BBB — de goda är att jag under veckan fått inte mindre än tre meddelanden från BBB; de dåliga är att samtliga är exakta kopior av den »påminnelse om retur av lånad utrustning», daterad 2015-01-14, som jag berättade om i mitt förra tillägg.

En pikant detalj i sammanhanget är att i det instruktionsbrev som följde med modemet så ombads jag skicka tillbaka det gamla modemet »inom 30 dagar». 30 dagar kan naturligtvis tolkas på lite olika sätt, men enligt den mest frikostiga, och med hänsyn tagen till postens ibland väl tilltagna anspråk på utkörningstid[5], så borde en första påminnelse inte skickas ut förrän någonstans i slutet på nästa vecka eller början på nästnästa vecka. Om man lägger därtill att den packsedel jag använde för att returnera modemet ställdes ut av BBB, och de därför borde haft möjlighet att kontrollera med posten om och när paketet lämnades in och var det befann sig, så blir deras agerande än mer egendomligt.

Under dagen kommer jag att skicka ännu ett sammanfattande mejl med de tre punkter jag nämnt ovan, plus en fjärde, administrativ, som dykt upp under veckan. Jag kommer nämligen inte längre åt mina gamla e-fakturor från BBB via internetbanken, och det kommer inte min revisor att bli särskilt imponerad av.

Men mitt tålamod är nu i det närmaste slut, så om det inte händer något innan tisdag kommer jag att trotsa min avsky för automatiska telefonröster, och försöka komma fram till BBB ännu en gång. Lyckönskningar, matpaket, varma kläder och annat som djärva polarforskare kan tänkas behöva emottages tacksamt…

Addendum 2015-02-04: Efter gårdagens samtal med BBBs support kan jag meddela att de flesta av mina problem nu, förhoppningsvis, är ur världen — att jag inte längre är utelåst har jag själv kunnat konstatera, och enligt uppgift är det i de småländska skogarna bortsprungna modemet återfunnet (dock fann jag ytterligare fem (!) »påminnelser» i brevlådan igår; en »bugfix» hade uppenbarligen orsakat en ny bug). Återstår att undersöka varför jag inte kan spara mina e-fakturor, men det problemet är inte akut än.

Dessutom har BBB insett att det finns trevligare saker att göra än att lyssna på en röst som säger »tack för att du väntar» ett par gånger i minuten, och infört en möjlighet till uppringning — den halvtimme det tog att »komma fram» kändes därför inte särdeles betungande. Fortsätt så, BBB!


Fotnoter:

  1. Det gamla talesättet »om det inte hjälper med våld, försök med mera våld» som, som bekant, genomsyrat världspolitiken den sista miljonen år, eller så, fungerar inte alltid på nycklar. []
  2. Vän av säkerhet behöver inte vara orolig; jag har haft bredband via telefonjacket i snart 15 år, och har sedan dag ett haft en brandvägg inkopplad direkt efter mitt modem — jag är inne på min tredje brandvägg vid det här laget. []
  3. Hur usel den bedbrandbolagska supporten än är så har den god marginal ner till den comhemska. Den befinner sig dock i farlig närhet av ett bolag som vi kan kalla för »Nolltele», eftersom det namnet bättre återspeglar hur mycket användning jag hade av telefon/internet under de sju dagar jag var kund hos dem än det namn de själva använder. []
  4. Addendum 2015-01-25: Här råkade jag i hastigheten välja fel uttryck; jag är visserligen inte imponerad av svarsfrekvensen (som är ganska exakt 50% för tillfället) heller, men det var svarstiden jag avsåg. []
  5. Och då tänker jag inte på »den försvunna postbilen i Värnamo». []

Odysseus Cup

En av de mest kända episoderna i historiens första, och största, äventyrsroman, Odysseus, utspelar sig på cyklopernas ö, efter det att Odysseus och några av hans män av för mig oklar anledning fångats i cyklopen Polyfemos’ grotta. För att ta sig ut ger den illistige Odysseus först cyklopen ett par glas vin, och när sedan jätten somnar sticker han och hans män en glödgad påle i dennes enda öga. Cyklopen blir därvid tämligen putt, och sätter sig i grottans öppning för att fånga de män som försöker ta sig ut den vägen; sin boskap, får och getter, låter han däremot passera. Eftersom det inte finns någon annan väg ut binder Odysseus sina män under några får[1]; själv väljer han den största getabocken i flocken, greppar tag i dennes ull och »rider» så ut ur grottan, fastklamrad vid bockens buk[2]. Hur underligt det än kan låta så är denna teknik fortfarande användbar då man kämpar mot nutidens monster.

Under en följd av år har jag runt årsskiftet hjälpt till vid Rilton Cup — dels är jag en av dem som matar in partier i ett datorläsbart format, PGN (portable game notation), och dels gör jag turneringsbulletinen[3]. De senaste åren har jag kunnat göra det hemifrån med hjälp av några av teknikens under; partiprokollen har skannats in på spelplatsen och mejlats till mig, och några timmar senare mejlar jag tillbaka partifil i PGN-format och bulletin i PDF-format.

Inte så mycket att orda om, när det fungerar — men den 30 december, omkring kl 10:25 på förmiddagen, rasade mitt internetmodem. Det tog någon timma innan jag insåg detta, och när jag väl pratat med min internetleverantör var min bedömning att jag skulle vara utan bredband under återstoden av turneringen; jag fick ersättningsmodemet i går eftermiddag, ungefär samtidigt som de sista dragen spelades på Clarion Hotel vid Skanstull, så den gissningen var i stort sett korrekt.

Vad göra? Till mitt förfogande stod två resurser: dels mitt intranet, som inte bara förbinder mina datorer och diverse kringenheter handgripligt med sladdar och konstiga burkar, utan också har ett trådlöst nät, och dels min »iFån» med där befintliga program. iFånen är visserligen inte av allra senaste modell[4], men den har i alla fall kontakt med internet via 3G-nätet, och kan ta emot och skicka mejl. Dessutom har jag iTunes, det program som enligt uppgift ska sköta kontakten mellan en värddator och olika Apple-enheter, installerat på en av mina datorer.

Jag ska inte gå in på detaljer, men eftersom det är oklart om och när jag tänker skriva ihop en blogga om mina sämsta programvaror genom tiderna måste jag ändå på något sätt dokumentera min totala avsky för iTunes. Inte nog med att eländet är långsamt till övermått, kraschar oregelbundet och är allmänt obegripligt att hantera — det är dessutom sällsynt dåligt på det programmet uppges byggt att göra, nämligen spela ljudfiler och föra över data mellan dator och telefon. Så var det sagt — måste nog ta lite extra medicin för att få ner blodtrycket under kokpunkten…

Att tanka ned de bamsiga PDF-filerna med iFånen gick relativt enkelt, och jag hittade till och med flera sätt att göra det. Att ladda upp filer och sedan skicka dem visade sig däremot betydligt knepigare. Nu är jag ingen flitig iFån-användare, så det kan mycket väl finnas enklare lösningar än den jag till slut kom att använda[5]; jag välkomnar alla tips från mer kunniga Apple-konsumenter.

Problemet är tvåfaldigt: Mejlprogrammet på min iFån kan inte lägga till ett »attachment», och man kan inte på något enkelt sätt föra över filer från värddatorn till telefonen; den typen av oansvarig frihet passade uppenbarligen inte Kim Il Jobs när han skapade iFån-konceptet. Det finns dock vissa luckor i »säkerheten», och en av dem är att iBooks, Apples program för att läsa e-böcker[6], faktiskt kan skicka mejl, med aktuell PDF-fil som attachment — eftersom en av de filer jag ämnade skicka är en PDF återstår alltså »bara» att föra över filen till iFånen.

Detta visade sig dock knepigare än förväntat — efter att ha kämpat med iTunes någon timma gav jag slutligen upp, och hittade till slut ett program som fungerade, åtminstone i tillräckligt stor grad. Appen heter »UC browser», och jag minns inte varför jag installerade det en gång i tiden — förmodligen för att jag trodde att det skulle kunna utföra en eller annan sak, men när det inte kunde det fick det trots allt ligga kvar. Denna app visade sig ha en möjlighet att överföra filer från en dator till iFånen med hjälp av det trådlösa nätverket — man klickar på en knapp på telefonen, öppnar en vanlig webbläsare på datorn och loggar in med den information som appen visar på telefonen. Därefter kan man klicka sig fram till ett uppladdningsfönster, välja ut den fil som ska laddas upp och ladda upp den. So far, so good[7].

Om den uppladdade filen råkar vara en PDF-fil är det bara att gå in i UC-browsern, leta rätt på den nyss uppladdade filen, klicka på alternativet »Open with», och där på alternativet iBooks; när iBooks öppnas letar man åter rätt på sin fil, klickar på den, och sedan på »share» — där finns »email» som ett alternativ, och äntligen är filen på väg.

Men hur ska man kunna sända en pgn-fil? Att föra över den till iFånen med hjälp av metoden ovan är ju lätt, men sedan är det tvärnit. Det enda sätt jag hittade att bifoga en fil överhuvudtaget var just i iBooks; man kan visserligen skicka till exempel foton också från iFånen, men jag lyckades aldrig övertyga UC browsern, iTunes eller något annat att jag ville lägga till ett foto från min dator.

Ett försök att komma runt problemet är att helt enkelt döpa om filen från »fil.pgn» till »fil.pdf» — det lurar UC browsern så att man får alternativet att öppna filen i iBooks. Tyvärr är iBooks tillräckligt observant för att upptäcka att det inte är en PDF-fil, och strunta i att öppna den.

Det är här den listige Odysseus kliver in i handlingen. Man zippar ihop pgn-filen och slår ihop en befintlig PDF-fil med detta arkiv (med »DOS-kommandot» copy /b fil.pdf + fil.zip fil2.pdf[8]), och vips har man en bastard som en PDF-läsare ser som en PDF-fil, och en intelligent zip-hanterare, till exempel 7-zip, ser som ett zip-arkiv. Nu tror Polyfemos/iBooks att den släpper genom ett vanligt fä, medan Odysseus/zip-fil glider med utan att bli upptäckt. Allt som återstår för mottagaren är att byta filtypen till ».zip», och packa upp filerna med 7-zip. Homeros kan fortfarande lära oss ett och annat om hur vi ska hantera oväntade situationer…


Fotnoter:

  1. Hur detta rent praktiskt går till, utan att några avslöjande repändar råkar avslöja tricket för cyklopens sökande händer är väl ännu inte utrett. []
  2. Även här kan man naturligtvis rikta en eller annan skeptisk anmärkning mot förfarandet, utan att ens ifrågasätta Odysseus’ extraordinära gymnastiska talanger. Om jag minns rätt berättar Odysseus den här historien vid fajakernas hov, så det kan också finnas en naturligare förklaring till händelseförloppet. []
  3. En turneringsbulletin är förvisso en alltmer anakronistisk företeelse, men jag är i många avseenden en vanemänniska, och fortsätter att göra en tills jag blir ombedd att sluta. []
  4. För att vara mer exakt är det en iPhone 3GS, vilket innebär att jag fortfarande har version 6 av iOS; några av de problem jag råkade ut för kan möjligen har lösts i senare versioner. []
  5. Den absolut enklaste hade naturligtvis varit att få iFånen att låna ut sitt internet till datorn; enligt samstämmiga försäljare skulle det vara enkelt, men trots ett flertal försök har jag inte lyckats. Det kanske är lite väl sent att börja röra i det getingboet igen, men jag överväger allvarligt att göra det; man vet aldrig när nästa internetkatastrof tänker inträffa. []
  6. Som vanligt när det gäller Apple är det en ganska rudimentär sak som bara kan hantera två filformat; men som tur var är ett av dem PDF. []
  7. Detta är dock en förenkling av verkligheten. I mina första försök använde jag min vanliga webbläsare, Opera, utan större framgång; jag kunde logga in, men trots att ledtexten berättade precis var man skulle klicka för att komma till uppladdningsfönstret, så fanns det ingen knapp att klicka på; samma sak hände vid tester med några andra program. Vid fjärde försöket, en relativt modern version av IE, dök äntligen den osynliga knappen upp — tyvärr var då alla ledtexter på sidorna på ett språk som för mina otränade ögon verkade som kinesiska. Detta gjorde dock inte så mycket eftersom jag vid det här laget var bekant med de flesta; de felmeddelanden som ibland poppade upp var dock inte till stor hjälp. []
  8. Efter ett visst antal timmars fåfängt felsökande har de variabler och filer jag skapar en tendens att få namn som »vaf» och »vaihe», men eftersom detta ska föreställa en blogg med en viss moralisk resning så har jag använt mer städade namn i exemplet. []