All vår början…

Svårighetsgrad 1









Leonid Kubbel, 1909
Vit drar och vinner

Vit har ett nästan självklart inledningsdrag, som dock vid närmare betraktelse visar sig endast nästan leda till vinst. Din uppgift är alltså att hitta ett inte fullt lika självklart inledningsdrag som verkligen fungerar.

Frågan är hur svart tänker försvara sig mot det rättframma försöket 1.Td4 d1D 2.Txd1 Lxd1 3. g7 och bonden går i dam. När du väl funnit svarts listiga försvar mot detta, bör du också kunna hitta ett lämpligt vitt motgift.

Du känner väl till att en dam vinner mot en centrumbonde (d- eller e-bonde) även om bonden bara står ett steg från förvandlingsfältet?

Se upp för tåget!

Svårighetsgrad 1









Mikhail Platov, 1927
Vit drar och vinner

Bröderna Platov är förvisso inte okända för den här seriens trogna läsare, och även om den yngre brodern här uppträder ensam så är resultatet omisskännligt. Martin Ljung karakteriserade, om jag minns rätt, en gång en vits som »en tre-fyra tråkiga ord i början, och så ett roligt ord på slutet»; med den definitionen som utgångspunkt kanske man skulle kunna kalla dagens verk för en studie-vits?

Vit måste naturligtvis schacka, och schacka på rätt sätt. När väl schackarna tagit slut har den svarta kungens rörelsefrihet allvarligt begränsats, och din uppgift är att hitta ett sätt att utnyttja det.

Två torn är fler än en dam, som Magnus och Brasse kanske skulle uttryckt det, så du kan vara ganska frikostig med dina torn — till en viss gräns, naturligtvis.

För den som undrar varför jag associerade tornens klappjakt på det svarta majestätet med just ett tåg, så beror det möjligen på att jag just läst en bok av Edmund Crispin med det fantasieggande namnet Beware of the trains!.

Sofistikerat rödbetspangande

Svårighetsgrad 2









Bröderna Platov, 1909
Vit drar och vinner

Flertalet av de studier som ingår i den här serien har, som jag tidigare påpekat, varit publicerade i Schacknytt; och dessa tillfällen hände det ofta att jag valde två studier med samma, eller åtminstone liknande, tema för en spalt. Som ett resultat av detta, samt min lättja och allmänna fantasilöshet att reproducera studierna i den ordning de publicerades, händer det alltså alltsomoftast att studier i den här serien har samma tema två veckor i rad. Detta är ett sådant tillfälle.

Som en service till de som är lika förslöade[1] som jag, och därför inte orkar bläddra tillbaka en vecka så kan jag avslöja att temat då, som nu, var damfångst — men det hade du antagligen gissat ändå.

Liksom i förra veckans studie krävs ett visst mått av rödbetspangande, men pangandet är lite mer sofistikerat, och framför allt måste man räkna lite längre än till själva damfångsten; det gäller ju att ha material kvar som räcker till vinst.


Fotnoter:

  1. Av sommarvärmen, givetvis. []

Sommarflört

Svårighetsgrad 1









Alexey Troitsky, 1895
Vit drar och vinner

I skrivande stund har SMHI plötsligt annonserat att julis kvävande värmebölja är på väg att återgå till mer normala sommartemperaturer, och inspirerad av detta skyndar jag mig att välja en studie med ett tema som en stor del av den manliga befolkningen i vårt land ägnar denna årstid åt — att fånga en dam.

Det är inte direkt frågan om någon utdragen flört, utan mer »pang på rödbetan». Börjar varianterna bli längre än, säg, fyra drag, kan det vara idé att försöka hitta något snabbare.

Dubbelbonden triumferar

Svårighetsgrad 2









Wlodek Proskurowski, 1965
Vit drar och vinner

I min inledande blogga påpekade jag att studier oftast har både ett estetiskt och didaktiskt drag, och eftersom jag har en känsla av att det estetiska fått dominera i den här serien tänkte jag den här gången presentera en studie med utpräglat didaktiskt innehåll.

Jag har hämtat den från ett appendix till boken »The fruits from my chess garden», där bokens författare undersöker ett 20-tal tematiska bondeslutspel, som har det gemensamt att vit har en dubbelbonde medan svart har en bonde på en av de angränsande linjerna. Det här en av de mer grundläggande ställningarna; det kan hända att det dyker upp en knepigare ställning lite längre fram i serien…

Anledningen till att jag har boken i mitt schackbibliotek är ganska ovanlig, och dessutom en förträfflig illustration till den gamla tesen att världen är en liten plats. I internets begynnelse, gissningsvis i november 1994, publicerade författaren en av sina studier i usenet-gruppen rec.games.chess, och utlovade ett bokpris till bästa lösning. Jag minns inte riktigt vad som hände (jag tror inte jag löste studien, men att jag hittade något skumt i den retroanalys som var en del av lösningen), men hur som helst fick jag ett ex av sagda bok med hälsning från författaren. Det visade sig då att han bott i Sverige under ett stort antal år, och dessutom varit doktorand på KTH samtidigt med en av mina dåvarande kollegor på NSC, innan han efter disputationen hamnat i Kalifornien. Så kan det gå.

En av vits vinstidéer är att tränga fram med kungen för att byta av ett par bönder, en annan att temporärt offra en bonde för att kunna tränga in med kungen. Svart har naturligtvis också försvarsidéer; en av dem är attackera vits bönder när den via kungen avancerar mot den svarta bonden, en annan att se till att det »temporära» bondeoffret blir permanent. Exakt beräkning krävs för att avgöra vilken idé som triumferar i varje givet läge.