Tankar om och kring musik, del 56

För inte så länge sedan läste jag någonstans att det inte fanns någon mening med så kallade »covers»; om jag tolkade skribenten rätt var originalet alltid överlägsen kopian. Jag minns inte argumentationen, så risken är väl stor att jag bara såg en rubrik någonstans och raskt hoppade förbi ett såpass bisarrt yttrande; det finns säkert många exempel på motsatsen, och jag kunde omedelbart nämna ett självklart val, nämligen den låt som återfinns här ovan^[1].

Att det blev den här låten just idag beror naturligtvis på den tråkiga nyheten att Melanie, eller Melanie Safka som hon också kallade sig, gick bort under veckan; ännu en hjälte som klivit av scenen för gott. Hon har gjort många klassiker, som »What have they done to my song, Ma?» och »I really loved Harold», som Monika Törnell gjorde en fin version av på svenska. Hennes sångstil var väldigt personlig och intensiv, och i en låt som »Ruby Tuesday» är det svårt att tro att den inte bygger på någon egen erfarenhet.

Men, som sagt, det gör den inte, eftersom det är en cover på en hit av Rolling Stones, med Keith Richards som textförfattare; enligt uppgift handlar texten om hans dåvarande(?) flickvän. Här kan man fundera på vad bytet av berättarkön betyder för texten; personligen tycker jag att en kvinnlig röst ger texten ett större djup, särskilt om man tar hänsyn till att låten ursprungligen var baksida till en singel på vars framsida en manlig röst föreslår en »baby» att de ska tillbringa natten tillsammans…

Fotnoter:

1. I detta sammanhang måste jag nog erkänna att jag inte hört originalet, eller om jag hört det, så har det inte lämnat minsta spår. Jag bygger alltså mitt påstående på det faktum att Melanies version är av såpass hög karathalt att jag inte kan tänka mig att originalet skulle kunna vara bättre. [↩]