Tankar om och kring musik, del 78
Barbro Hörberg — Sommarö
(Om uppspelningen inte startar, klicka här!)
Av en ren slump, jag lovar, har det blivit en liten miniserie igen, och jag avslutar den nästa vecka med ett par artister som har något gemensamt med de tre senaste artistvalen, och då räknar jag in dagens artist, Barbro Hörberg i den listan. Det lär inte vara så svårt att gissa vilka jag tänker på, och vad som länkar samman dem med de tre senaste artisterna i listan, men du får en vecka på dig att grubbla på den gåtan.
I dag blir det som sagt en klassisk sommarskildring med ett par undertoner som teman, kontraster till den bild som målas upp i texten. Jag är inte riktigt säker på hur väl texten har åldrats, den känns väldigt mycket 60-tal enligt min mening, och jag undrar hur väl den skulle passa in i dagens värld; och om undertonerna uppfattas på samma sätt som då.
Den första, och mest uppenbara, är den tydliga rollfördelningen mellan man och kvinna, och det vore intressant att höra hur realistisk dagens unga par skulle betrakta den uppdelningen. Vid en bingning hittade jag en artikel av Marita Rehdin, som analyserar texten i detalj, men som inte tar upp hur aktuell den kan tänkas vara i nutiden.
Den andra undertonen, som är nästan lika uppenbar för en lantis som övertecknad, är kontrasten mellan lantlivet och »stassbolivet»; att huvudpersonen vantrivs är uppenbart, men om hon i första hand saknar sina aktiviteter i staden, som mosaikläggande och fester, eller mannen i London är inte fullt lika klart. Inte heller den kontrasten känns lika aktuell idag som för 50-60 år sedan, men jag kan ha fel.