Tankar om och kring musik, del 116
Lori Lieberman — Killing me softly with his song
(Om uppspelningen inte startar, klicka här!)
För några veckor sedan kom det tråkiga beskedet att ännu en av hjältarna från 70-talet gått bort; den här gången var det Roberta Flack som knallat vidare. Min plan var då att spela en av hennes största hits, men i originalversionen av Lori Lieberman därför att jag inte hade Flacks version. Som synes ovan blev det till slut Liebermans tolkning som vann, men min ursäkt visade sig inte hålla streck — visserligen hade jag inte någon CD eller mp3:a av Roberta Flack, men jag hade en LP med henne, precis som av Lieberman. Det var inte helt enkelt att förvandla dessa LP-spår till mp3:or (min skivspelare hade stora problem att hålla balansen mellan kanalerna, min gissning är att antiskatingen börjar gnissla. Märkligt — den är ju nästan ny; jag köpte den i augusti 1978…), men efter ett antal tester och justeringar låter det ganska bra, om man tänker på att jag med största sannolikhet köpte skivan begagnad under något besök i USA i början av 90-talet[1]. Jag har inte gjort några försök att att dölja det typiska LP-knastret, så det får ni på köpet.
Den händelse som låten beskriver är Liebermans egen, och den artist hon lyssnade på var Don McLean. Men herrar Gimbel & Fox, som stod för det mesta av text och musik till låten såg till att hon inte nämndes som upphovsperson, så när miljonerna rullade in från Flacks version hamnade pengarna i deras fickor. Så kan det gå till i den branschen.
Fotnoter:
- Åtminstone står det skrivet »Good» på prislappen; US$ 2.90 kostade den en gång i tiden. [↩]