Tankar om och kring musik, del 119
John Miles — Stranger in the city
(Om uppspelningen inte startar, klicka här!)
Det är snart femtio år sedan jag gjorde lumpen, och det borde alltså inte vara alltför stor risk att jag ställs inför militär domstol för att ha avslöjat militära hemligheter om jag avslöjar att jag under min allra första natt i min allra första manöver under denna tid satt eldvakt och under denna eldvakt för första gången hörde John Miles och hans i mitt tycke bästa album, »Stranger in the city».
Som den i min musiksmak insatte raskt inser är detta en lite udda avvikelse från huvudfåran av mitt musikaliska flöde, och jag måste bekänna att intresset avtagit ganska kraftigt med åren — »Rebel» och »Stranger in the city» var bra; »Zaragon» ojämn; »More Miles per hour» tämligen slätstruken; och sedan försvann han ur min åhörsel… Men titelspåret från »Stranger in the city» har bibehållit sin charm och jag kan fortfarande känna värmen från pannan och doften av granruskorna vi sov på när jag hör den.