För några år sedan gjorde en artist som kallar sig Gotye en låt som han kallade »Somebody that I used to know». Jag håller inte särskilt stor koll på de eventuella hitlistor som görs runt om i världen[1], men eftersom den video som producerades har setts närmare en halv miljard gånger på Youtube kan man väl anta att den var ganska framgångsrik; det är i alla fall något fler än vad den musik jag vanligen lyssnar på brukar få.
Det visade sig raskt att detta var material som passade utmärkt att parodiera; en minimal sökning på Youtube finner bland annat versioner med anknytning till Star wars, Obama och (den amerikanska) skolan, samt naturligtvis ett otal videor med mer tveksamt innehåll som inte lämpar sig för en kulturellt högstående blog som denna[2].
Om det hade stannat därvid hade jag med stor säkerhet förblivit ovetande om låtens existens, men i början av 2012 la en grupp som kallar sig Walk off the earth upp en video med en akustisk version av Somebody that I used to know som blev nästan lika populär som originalet; visserligen har den video jag länkar till i skrivande stund »bara» 156 miljoner träffar, men under den första månaden eller så visades den nästan en miljon gånger per dag. Det som är speciellt med den här versionen är att man har lyckats klämma in två gitarrspelare, en basist, en slagverkare och en »specialeffektskille» på en och samma gitarr; om du mot förmodan skulle ha missat den och inte tror på min beskrivning så bäddar jag in videon här[3]:
Även denna version visade sig perfekt att parodiera — i relativt rask takt följde en banjo-version med lätt modifierad text, en ukulele-version med sex personer inblandade, och en instrumentalversion för tomat och badborste.
Men, och nu börjar vi äntligen närma oss anledningen till den här bloggan, det har också gjorts ett par videor för oss datornördar, och då tänker jag inte på syntversioner[4]. Här kommer först ett arrangemang för 13 diskettenheter och en hårddisk:
Och här en version där en HP Scanjet står för sångstämman; den har lite svårt att hänga med i svängarna, men resultatet blir i alla fall igenkännbart:
Inte fått nog än? I så fall kanske det passar med en holländsk kör, lite politisk komedi (?) eller våra vanligaste husdjur? Själv måste jag erkänna att jag börjar bli ganska mätt på den här låten, så om du hittar en ny version får du gärna hålla den för dig själv…
Fotnoter:
- Annat var det under Tio-i-topps sista levnadsår; från omkring november 1972 till dess nedläggning juni 1974 skrev jag upp varje lista jag lyssnade på, och det var i stort sett alla. [↩]
- Jag skulle väl möjligen kunna tänka mig att länka till en sång om oralsex, men när en låt handlar om amerikansk fotboll eller ishockey, då har den passerat alla rimliga gränser för vad som kan anses vara kultur (Ingen regel utan undantag, dock — Olle Adolphsons »Vi segrade ändå» hade jag utan att blinka länkat till om jag hittat den på nätet). [↩]
- Från början misstänkte jag naturligtvis att det var ett fejk till playback, och det är väl högst troligt att det är, men som ett flertal videor på Youtube visar fungerar konceptet även live. [↩]
- Givetvis finns det dylika också, till exempel denna, denna och möjligen denna. [↩]