Såsom varande uppväxt på landet blev jag tämligen tidigt bekant med känslan att vara utelåst. Låssmeder var inte så vanliga, och billiga, som nuförtiden, så vi fick dela på två nycklar; den ena hade någon av mina föräldrar hand om, den andra låg gömd på ett strategiskt ställe utanför huset. Tyvärr hände det sig ju att någon glömde att lägga tillbaka nyckeln efter att den använts, vilket ledde till att man endera fick vänta utanför till en nyckelinnehavare behagade visa sig, eller så fick man vikariera som inbrottstjuv. Vilket man valde berodde på en mängd olika saker, men med tiden blev jag, om jag får säga det själv, ganska skicklig på att öppna ett visst fönster; den gymnastiska övningen att ta sig in genom detta var dock aldrig någon av mina paradgrenar.

Sedan jag flyttade till staden har denna min talang inte satts på några större prov. I studentkorridoren fanns en inofficiell huvudnyckel som var till nytta någon gång då dörren blåste igen av misstag; och under min tid i Skäggetorp lyckades jag en gång låsa mig inne så att en låssmed fick rycka ut^[1]; men i övrigt har jag lyckats hålla mig på rätt sida om alla lås, med möjligheter att förändra våra relativa positioner på ett nöjaktigt sätt.

Men nu är jag alltså utelåst igen. Inte i den bokstavliga meningen att jag står på förstutrappan och funderar på om något fönster möjligen står på glänt någonstans, utan nättekniskt — det nya modem jag berättade om i min förra blogga visade sig vid närmare påseende vara både modem och brandvägg, och denna brandvägg släpper ingen humhum över bron, inte ens jag själv.

Nåväl, det borde ju inte vara så svårt att fixa — leta rätt på manualen från internetleverantören, som vi kan kalla Bedbrandsbolaget, ehuru de inte riktigt heter så, slå upp sidan där man berättar hur man kopplar ur brandväggen^[2], utföra de magiska trick som finns beskrivna där och njuta av den återvunna friheten.

Riktigt så enkelt visade det sig inte vara — BBB hade inte skickat med någon manual. Det stoppar naturligtvis inte en inbiten googlare, och en sökning och en nedladdning senare var jag i besittning av manualen till modemet i PDF-format. »Mitt» modem betedde sig emellertid inte som manualen beskrev, och jag beslöt därför att kontakta BBB:s support för att höra vilka förändringar de gjort, och hur de tänkt sig att man som användare ska göra för att komma åt konfigurationssidorna. Jag beskrev mina mödor, vad jag ville åstadkomma och skickade iväg ett mejl. Detta var den 7 januari, klockan 11:25 — jag väntar fortfarande på besked.

Det är dock inte hela sanningen — efter sex dagar (!) fick jag ett svarsmejl. Det berättade att efter Dagens Nyheters skriverier i höstas »blev åtgärden att stänga åtkomsten för alla kunder», för att sedan avslöja hur man kunde gå runt avstängningen — men vederbörande glömde den lilla detaljen med användarnamn och lösenord vid inloggningsprompten; de uppgifter som står i manualen, på BBB:s supportsidor och i den DN-artikel jag just länkade till fungerar inte. Jag skickade ett nytt mejl i onsdags eftermiddag, och väntar fortfarande.

Nu kan man ju fråga sig — om det nu tar så lång tid att få svar via mejl, varför försöker du inte ringa till deras support? Det finns två anledningar till detta, alldeles förutom att frågan är fel ställd. De kontakter via telefon jag hade med BBB i samband med att mitt förra modem säckade ihop var sådana att jag misstänkte att mejlkontakt var att föredra — inte så att de personer jag pratade med var otrevliga eller inkompetenta^[3], men att lyssna på en röst som säger »Det är fortfarande samtal före, men vi försöker ta ditt samtal så snabbt vi kan; tack för att du väntar!» i 27 minuter innan någon svarar är inte precis min favoritsysselsättning. Och efter det ovan nämnda mejlet försökte jag igen — givet mitt påstående i föregående mening lämnar jag det som en övning åt läsaren att föreställa sig min sinnesstämning efter att ha lyssnat på en röst som säger »Det är fortfarande samtal före; tack för att du väntar!» i 75 (!) minuter utan att någon svarar.

Ifall någon från BBB råkar läsa detta så är det kanske säkrast att summera min kritik. Att jag inte är helt nöjd med svarsfrekvensen^[4] hos supporten torde ha framgått, men jag tycker också att hanteringen av säkerhet och konfigurationsmöjligheter är helt bisarr. Att som användare ha full kontroll över sin brandvägg borde vara lika självklart som att man har full kontroll över vilka personer man släpper in genom dörren till sitt hem. Jag hoppas att den åtgärd som den mejlande supportpersonen beskrev är tillfällig och att man snarast finner en permanent, och mer flexibel, lösning.

Så, BBB: ni behöver inte be om någon brand särskilt länge till — jag befinner mig redan väldigt nära antändningspunkten…

Addendum 2015-01-25: Jag har under veckan fått ett meddelande från BBB — en »påminnelse om retur av lånad utrustning», daterad 2015-01-14. Eftersom jag är en individ som samlar papper i högar, och det kvitto jag fick vid inlämningen av det havererade modemet inte hunnit förbi humuslagret, var det lätt att hitta; och en snabbundersökning visar att postens senaste anteckning är »Lastad på bil, utkörning påbörjad» i Värnamo, Sverige — 2015-01-09, dagen efter min inlämning. Antagligen har den stackars postpersonen lika svårt att komma fram till BBB som vi andra, och irrar runt i smålandsskogarna tills bensinen tar slut…

Något svar på mina problem har jag dock inte fått ännu — jag har just skickat ett, efter omständigheterna, vänligt brev med en påminnelse om min fråga, uppgifter om den förkomna postbilen och dessutom ytterligare en fråga om hur BBB definierar gummiord som »snabb» och »skälig»; dessa förekommer bland annat i en relevant DN-artikel (se särskilt punkt 2).

Addendum 2015-01-31: Jag har goda och dåliga nyheter rörande min »kommunikation» med BBB — de goda är att jag under veckan fått inte mindre än tre meddelanden från BBB; de dåliga är att samtliga är exakta kopior av den »påminnelse om retur av lånad utrustning», daterad 2015-01-14, som jag berättade om i mitt förra tillägg.

En pikant detalj i sammanhanget är att i det instruktionsbrev som följde med modemet så ombads jag skicka tillbaka det gamla modemet »inom 30 dagar». 30 dagar kan naturligtvis tolkas på lite olika sätt, men enligt den mest frikostiga, och med hänsyn tagen till postens ibland väl tilltagna anspråk på utkörningstid^[5], så borde en första påminnelse inte skickas ut förrän någonstans i slutet på nästa vecka eller början på nästnästa vecka. Om man lägger därtill att den packsedel jag använde för att returnera modemet ställdes ut av BBB, och de därför borde haft möjlighet att kontrollera med posten om och när paketet lämnades in och var det befann sig, så blir deras agerande än mer egendomligt.

Under dagen kommer jag att skicka ännu ett sammanfattande mejl med de tre punkter jag nämnt ovan, plus en fjärde, administrativ, som dykt upp under veckan. Jag kommer nämligen inte längre åt mina gamla e-fakturor från BBB via internetbanken, och det kommer inte min revisor att bli särskilt imponerad av.

Men mitt tålamod är nu i det närmaste slut, så om det inte händer något innan tisdag kommer jag att trotsa min avsky för automatiska telefonröster, och försöka komma fram till BBB ännu en gång. Lyckönskningar, matpaket, varma kläder och annat som djärva polarforskare kan tänkas behöva emottages tacksamt…

Addendum 2015-02-04: Efter gårdagens samtal med BBBs support kan jag meddela att de flesta av mina problem nu, förhoppningsvis, är ur världen — att jag inte längre är utelåst har jag själv kunnat konstatera, och enligt uppgift är det i de småländska skogarna bortsprungna modemet återfunnet (dock fann jag ytterligare fem (!) »påminnelser» i brevlådan igår; en »bugfix» hade uppenbarligen orsakat en ny bug). Återstår att undersöka varför jag inte kan spara mina e-fakturor, men det problemet är inte akut än.

Dessutom har BBB insett att det finns trevligare saker att göra än att lyssna på en röst som säger »tack för att du väntar» ett par gånger i minuten, och infört en möjlighet till uppringning — den halvtimme det tog att »komma fram» kändes därför inte särdeles betungande. Fortsätt så, BBB!

Fotnoter:

1. Det gamla talesättet »om det inte hjälper med våld, försök med mera våld» som, som bekant, genomsyrat världspolitiken den sista miljonen år, eller så, fungerar inte alltid på nycklar. [↩]
2. Vän av säkerhet behöver inte vara orolig; jag har haft bredband via telefonjacket i snart 15 år, och har sedan dag ett haft en brandvägg inkopplad direkt efter mitt modem — jag är inne på min tredje brandvägg vid det här laget. [↩]
3. Hur usel den bedbrandbolagska supporten än är så har den god marginal ner till den comhemska. Den befinner sig dock i farlig närhet av ett bolag som vi kan kalla för »Nolltele», eftersom det namnet bättre återspeglar hur mycket användning jag hade av telefon/internet under de sju dagar jag var kund hos dem än det namn de själva använder. [↩]
4. Addendum 2015-01-25: Här råkade jag i hastigheten välja fel uttryck; jag är visserligen inte imponerad av svarsfrekvensen (som är ganska exakt 50% för tillfället) heller, men det var svarstiden jag avsåg. [↩]
5. Och då tänker jag inte på »den försvunna postbilen i Värnamo». [↩]