Tankar om och kring musik, del 29
Fred Åkerström — Den gamle skärsliparen
(Om uppspelningen inte startar, klicka här!)
Albumet »Två tungor», som gavs ut 1972, innehåller två av den svenska visskattens klassiska översättningar; detta är en av dem[1]. Ursprungligen är det en dansk visa, »Den gamle skærslippers forårssang», med text av Sigfred Pedersen och musik av Kai Normann Andersen[2][3]. Den svenska texten av Fred Åkersström har lånat ganska mycket från det danska originalet, men översättaren avstår visligen från det ganska hopplösa företaget att hitta ett nytt rimord på sax för varje strof.
Det danska originalet hävdar visserligen att det här är en vårvisa, men för en svensk, uppväxt på landet för många år sedan, känns det mer som en sommarvisa. Texten är ju dessutom ganska nostalgisk med sina glimtar från en tid som för länge sedan är förbi, och tankar på vänner som försvunnit ur ens liv — det fanns ju inte facebook på den tiden. Jag skulle tippa att den sak som fick Fred Åkerström att fastna för den här texten är hyllningen till det fria och obundna livet, lite grann i utkanten av samhället — jag inbillar mig i alla fall att en trubadurs livsstil i slutet av 60-talet hade en del gemensamt med den åldrige skärsliparen.
Beträffande den något egendomliga rubriken ber jag läsaren begrunda att den danska yrkebenämningen använder två »p»[4], vilket bättre summerar mitt förhållande till solsken för tillfället.
Fotnoter:
- Den andra är naturligtvis Tom Paxtons »I give you the morning». [↩]
- Om namnet Normann Andersen känns bekant, kan det eventuellt bero på att Finn Kalvik en gång i tiden skrev en låt med namnet »Normann Andersen». [↩]
- Enligt en filmisk källa på nätet skrev Kai Normann Andersen musik till mängder av filmer, men jag har inte lyckats utröna om den här låten också användes i någon film. [↩]
- För själva arbetet tycks dock danskarna använda »b» i stället för »pp». [↩]