Tankar om och kring musik, del 54

En liten fortsättning på stentemat från förra veckan. Harry Chapin är väl inte så känd i Sverige, med undantag för några översättningar — Finn Kalvik och Totte Wallin sjöng skandinaviska versioner av hans största hit, Cat’s in the cradle^[1]; Brasse Brännström gjorde »Six string orchestra» på svenska; och Lill Lindfors sjöng den långa utanförskapskärleksballaden »Tillsammans är ett sätt att finnas till» vilket är en svensk tolkning, och en mycket fin sådan, av Chapins »A better place to be»^[2]. Redan det urvalet torde visa att Chapin är en mycket speciell artist med en förmåga att gestalta känslor av olika slag; vare sig det gäller mänskliga relationer, eller missriktade(?) musikaliska ambitioner.

Den låt jag valt den här veckan handlar om aktivism — Chapin själv var i högsta grad aktiv i arbetet för att utrota hunger (han var en av grundarna till »World Hunger Year», och gjorde hundratalet välgörenhetskonserter per år), och det är väl troligt att den sten han sjunger om har något att göra med det arbetet. Men som de sista raderna i sången antyder är arbetet långt ifrån avslutat — vare sig det gäller hunger, krig eller andra plågoris som bör bekämpas.

Fotnoter:

1. »Rida ranka» blev det på svenska [↩]
2. Den svenska texten är skriven av Björn Barlach och Åke Cato; det är inte ofta man kan hävda att översättningen är bättre än originalet, men här är det i alla fall väldigt nära. [↩]