Tankar om och kring musik, del 75
Simon & Garfunkel — The sound of silence
(Om uppspelningen inte startar, klicka här!)
Fredagen kom och gick, och allt vad min sajt bjöd vid min självpåtagna deadline var tystnad. Det finns mycket att säga om tystnad och kommunikationsproblem, såväl på 60-talet som nu, men jag låter tystnaden tala för sig själv tills vidare.
Detta är originalversionen från »Wednesday morning 3AM», innan producenten lagt på trummor och en elgitarr, vilket gav S&G deras första hit[1]. Kan också rekommendera denna version av Leonard Cohen; som i alla riktiga covers lyckas han lägga till något eget, något typiskt cohenskt, vilket ger texten ett extra djup.
Fotnoter:
- Som den flitigæ sajtbesökaren redan insett tycker jag att tystnad gör sig bättre utan trummor och alltför många elgitarrer. [↩]