Om

Tankar om och kring musik, del 87

Roger WhittakerI don’t believe in if anymore

(Om uppspelningen inte startar, klicka här!)

»Om» är ett av de mest omstridda orden i det svenska språket, och dess syskon i andra språk åtnjuter ungefär samma rykte i sina respektive sfärer. Min far uttryckte problemet i ungefär dessa ord: »Om inte ›om› hade varit, skulle flugan stångat ihjäl oxen», och det finns säkert mängder av liknande exempel på meningslösheten hos kontrafaktiska antaganden[1]. Här är det Roger Whittaker som tvivlar på den engelska versionen av ordet — »If is for children, building daydreams.

Men jag är inte riktigt lika kategorisk som Whittaker, utan menar att »om» har en given plats i både språk och tänkande, framför allt som analysverktyg vid planering av en kommande verksamhet — en schackspelare, till exempel, använder ständigt »om» för att undersöka konsekvenserna av tänkbara drag. Därvid kan man ju dra nytta av gjorda erfarenheter, och med hjälp av »om» hitta andra möjligheter än de som faktiskt inträffat; den som spelat Grobs öppning och i andra draget valt att attackera svarts nyss framflyttade e-bonde med sin f-bonde har rika möjligheter att till nästa parti undersöka vad som kunnat hända om hen valt ett annat drag.

Vaf… Roger Whittaker? tänker nog en och annan som är bekant med mina preferenser när det gäller orkestreringen av musikstycken; hans alster fullkomligt överflödar av stråkar, doa-körer och ibland också påklistrade trummor, och dagens låt är tyvärr inget undantag. Han är väl dessutom, åtminstone i Sverige, mest känd för att sjunga andra artisters låtar, som »Mamy Blue», »Streets of London» och »Both sides now»[2]. Men han har skrivit en hel del fina låtar själv, som »Durham Town», »New world in the morning» och dagens låt, plus att han bad lyssnare skicka in sina verser, så skulle han sätta melodi och spela dem på radion, vilket gjorde att han nästan drunknade i post; hans kanske mest kända låt »The last farewell» var ett av resultaten av den verksamheten, liksom »Why?», en annan av mina favoriter. Och skulle inte det räcka kan man tillägga att han var en fantastisk visslare; har spelat in en översättning av Taubes »Änglamarken»; och har en akademisk examen som biokemist[3].

Vadan denna plötsliga kampanj mot ordet »om»? Jo, i veckan har jag läst ett antal rapporter från matchen mellan Brighton och Manchester United (som för övrigt slutade 2-1 till Brighton för er som inte bryr er om den engelska fotbollscirkusen), och där fanns i de allra flesta kommentarer av typen »om bara X saknat knä och Y ägnat sig åt att markera Brightons målgörare i ställer för att stirra på bollen skulle United ha vunnit». Ja, ja. Men om bara Mitoma hittar tillbaka till sitt allra mest vägvinnade spel kommer Arsenal att få det tufft i morgon…


Fotnoter:

  1. Jag såg till exempel för någon månad sedan påståendet att »med om kan man få ned Paris i en flaska»; det var nytt för mig. []
  2. Och då har jag inte nämnt ett av hans paradnummer som hyllar (!) kontrafakticiteten — »If I were a rich man». []
  3. De två sista uppgifterna kände jag inte till innan jag läste det i Wikipedias artikel om honom. []

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *