Svårighetsgrad 1
Vit drar och vinner
Vid en googling för någon vecka sedan stötte jag av en slump på en sida med en mängd inskannade ryska schacktidskrifter, och ovanstående ställning är hämtad från en av dem. Den »pistol» jag nämner i rubriken är det vita batteriet, som det brukar heta på problemistspråk när en pjäs hotar en avdragare, av lätta pjäser, men vid en första blick är det inte helt lätt att se hur den ska kunna räcka till vinst; svart har ju ett eget kraftpaket i form av en fribonde understödd av ett torn. Vit måste alltså vinna tornet utan egna truppförluster, och dessutom hinna oskadliggöra fribonden — det kanske verkar svårt, men det går faktiskt.
Pistoler behöver inte nödvändigtvis avfyras vid första bästa tillfälle — ibland kan det vara bättre att vänta tills man kan se fienden i vitögat.
Jag hittade en annan lösning (efter 1. – Ra8): 2. Nc7 Kb8 3. Nb5 a3 4. Nd4 Ra4 (efter 4 – Ra7 5. Nc6+ hinner vit precis sätta matt med en svart dam stående på a1) 5. Nc6+ Ka8 6. Bc8 och matt i några drag.
Till min förtjusning säger nu databasen på shredderchess.com att den lösning jag såg är snäppet bättre; 2. Nc7 forcerar matt i 38 drag medan det tar 39 med 2. Nd4 :)
Inte bara det — du har hittat författarens avsedda lösning, medan jag har angett en bilösning som lösning. Om jag gjort mig besväret att faktiskt leta upp lösningen några nummer senare i Shachmaty v SSSR skulle jag inte bara upptäckt detta utan också sett att någon försökt göra en ny version för att »rädda» studien (dock utan att lyckas, enligt den obevekliga datorn — den nya versionen saknar helt lösning). Jag måste också ha slarvat vid den datorkoll jag brukar göra, eftersom Houdini visserligen föredrar 2.Sd4, men också indikerar att 2.Sc7 är i det närmaste lika bra.
Samtidigt har jag svårt att känna mig skamsen på något slags allvarlig nivå — det hade otvivelaktigt varit värre om studien varit olöslig; om den innehållit den typ av problem som Brian Stephenson redogör för i denna artikel; eller, hemska tanke, att jag gjort något elementärt »klipp-och-klistra-fel». Denna tredje fara är inte så orimlig som det kanske kan verka, versionshanteringen i WordPress är numera så automatiserad att den ibland stoppar tillbaka någon version som den tycker verkar bättre än den jag just editerat fram — den här gången blev det bara namnet på tidskriften som manglades, men vem vet vad den tänker hitta på nästa gång.