Etikettarkiv: Ernest Pogosiants

Den osäkrade pistolen

Postat av
2

Svårighetsgrad 1









Ernest Pogosiants, 1977
Vit drar och vinner

Vid en googling för någon vecka sedan stötte jag av en slump på en sida med en mängd inskannade ryska schacktidskrifter, och ovanstående ställning är hämtad från en av dem. Den »pistol» jag nämner i rubriken är det vita batteriet, som det brukar heta på problemistspråk när en pjäs hotar en avdragare, av lätta pjäser, men vid en första blick är det inte helt lätt att se hur den ska kunna räcka till vinst; svart har ju ett eget kraftpaket i form av en fribonde understödd av ett torn. Vit måste alltså vinna tornet utan egna truppförluster, och dessutom hinna oskadliggöra fribonden — det kanske verkar svårt, men det går faktiskt.

Pistoler behöver inte nödvändigtvis avfyras vid första bästa tillfälle — ibland kan det vara bättre att vänta tills man kan se fienden i vitögat.

Om det inte hjälper med våld…

Postat av
Svara

Svårighetsgrad 3









Mitrofanov & Pogosiants, 1975
Vit drar och vinner

Här har vi en lite modernare studie än vad som vanligen brukar presenteras i den här serien. Vit har fler pjäser än vanligt, men svart har i gengäld två farliga bönder! När man väl hittat vits förstadrag kan det verka som om svart är chanslös, men det finns ett listigt försvar. Om du missar det, kan du klicka fram ledtråden, så ska jag avslöja vad svart har i beredskap.

Mitrofanov är annars känd för ett av de mest förbluffande dragen i studiekonstens historia, en studie som brukar nämnas som en av 1900-talets främsta. Den tänker jag dock inte ta upp här, eftersom jag uppskattar svårighetsgraden för dem som inte känner till studien sedan tidigare till någonstans runt 6-7 — nivåer där stormästare kan misslyckas trots långa funderingar.

Första draget var väl inte så svårt? 1. Tg1! och bönderna faller. Svart har dock ett lurigt motspel: 1… a1D 2. Lg6+ Kf8! 3. Txa1 e1D!! och om damen slås är det ju patt! Men vit har, som vanligt, möjlighet att replikera.

För övrigt så är det dags att erkänna att rubriken är ett försök att förvilla den stackars lösaren — uttrycket avslutas ju med »…, försök med mera våld!», och summerar hur konflikter vanligen hanteras i den så kallade verkligheten. Här avslutar vit vinstföringen med ett synnerligen stilla drag, som inte ger svart några möjligheter att undkomma; och det är detta drag som fått mig att klassa den här studien som en trea i svårighetsgrad.