Tankar om och kring musik, del 106
Jim Croce — Lover’s cross
(Om uppspelningen inte startar, klicka här!)
Jag har vid ett flertal tillfällen påpekat att en lagom instrumentering av en låt är en någorlunda stämd gitarr och en skrovlig mansröst, åtminstone så länge texten är bra. Här är texten kanske inte lika tänkvärd som i majoriteten av den här seriens urval, men i gengäld är arrangemanget en utveckling och komplettering av ovanstående ideal; den skrovliga rösten ackompanjeras av två någorlunda stämda gitarrer, och lyssnar man noga hör man en försiktig bas i ljudbilden — bättre kan det knappast göras.