Årsarkiv: 2025

Den fria företagsamhetens lov

Postat av
Svara

Tankar om och kring musik, del 121

Torgny Björk — Ficktjyvens visa

(Om uppspelningen inte startar, klicka här!)

Ekonomifrågor är ju i högsta grad aktuella i dessa dagar, med Trump som den största slumpgenerator som ekonomivärlden sett sedan neanderthalarnas tid. Men redan Ruben Nilsson skrev denna lovsång till den fria företagsamheten, med en idag synnerligen gångbar refräng:

För si det där med den fria företagsamheten
är det allra knepigaste på den här planeten
Hej och tjo faderalla,
pengarna är kalla.
Alla är i sin fulla rätt att sno åt sig det de kan,
och en ann är så god som en ann.

Torgny Björk brukade på sina inspelningar kalla sig »Herr T», samt lägga till »och hans spelmän», men med tanke på det sparsamma ackompanjemanget så föredrog jag ovan att bara nämna sångarens namn. För fullständighetens skulle bör dock påpekas att gitarren här hanteras av en av dessa spelmän, Christer Karlberg. För den som känner till Fred Åkerströms mer kända version må också påpekas att den eventuella felstavningen i låttiteln gjorts av T elller någon av hans spelmän; inte av mig.

Fly från Överum

Postat av
Svara

Tankar om och kring musik, del 120

Totta Näslund — Bibelord i hyresrum

(Om uppspelningen inte startar, klicka här!)

Idag blir det ett snabbt hopkok med två delar gamla bekanta och en del nytt. Originalet heter »Pancho and Lefty»[1] och är skriven av Townes Van Zandt, som inte bara varit med i den här serien tidigare utan också nämnts flitigt i samband med andra artister; översättningen/tolkningen är gjord av Dan Hylander, som också han varit med tidigare; men sångaren, Totta Näslund, har inte varit med i den här serien, om mina anteckningar stämmer, så det är verkligen hög tid.

Jag såg honom en gång, på Flammans studentpub november 1981, med sitt då relativt nybildade Bluesband[2]. Brian Kramer och Mats Qwarfordt får ursäkta, men jag håller ändå Totta för den kraftfullaste och naturligaste bluesrösten som hörts i Sverige.

Fotnoter:

  1. Eller någon gång »Poncho and Lefty». [↩]
  2. Det var under den konserten jag för första gången insåg att talesättet »basen ska kännas i magen» har en rent bokstavlig innebörd. [↩]

Främling i tältstad

Postat av
Svara

Tankar om och kring musik, del 119

John Miles — Stranger in the city

(Om uppspelningen inte startar, klicka här!)

Det är snart femtio år sedan jag gjorde lumpen, och det borde alltså inte vara alltför stor risk att jag ställs inför militär domstol för att ha avslöjat militära hemligheter om jag avslöjar att jag under min allra första natt i min allra första manöver under denna tid satt eldvakt och under denna eldvakt för första gången hörde John Miles och hans i mitt tycke bästa album, »Stranger in the city».

Som den i min musiksmak insatte raskt inser är detta en lite udda avvikelse från huvudfåran av mitt musikaliska flöde, och jag måste bekänna att intresset avtagit ganska kraftigt med åren — »Rebel» och »Stranger in the city» var bra; »Zaragon» ojämn; »More Miles per hour» tämligen slätstruken; och sedan försvann han ur min åhörsel… Men titelspåret från »Stranger in the city» har bibehållit sin charm och jag kan fortfarande känna värmen från pannan och doften av granruskorna vi sov på när jag hör den.

Medicinsk grundkurs

Postat av
Svara

Tankar om och kring musik, del 118

Torsson — Blodomloppet

(Om uppspelningen inte startar, klicka här!)

Sedan jag råkade ut för ett par blodproppar för några år sedan är jag tämligen bekant med de olika komponenterna i blodet, men det skadar inte att få en kort sammanfattning då och då av en medicine doktor — Bo Åkerström, sångaren och låtskrivaren i Torsson.

Texterna i Torssons låtar är annars ofta lite åt det absurda hållet, men det ligger ju något i påståendet att det spelades bättre boll på Gunnar Nordahls tid. Och även när texten ges en humoristisk och kontrastrik vinkling av olika nöjen så kan den ge upphov till viss eftertanke:

Köpenhamn är stan för den som vill ha kul,
man kan supa sig full eller åka pariserhjul

Skaldesömn

Postat av
Svara

Tankar om och kring musik, del 117

Mats Klingström — Skalden Wennerbom

(Om uppspelningen inte startar, klicka här!)

Jag vet inte hur vädret varit hos just dig idag, käræ läsare, men här har det varit en klar försmak av sommaren — strax under 20 grader varmt, soligt, och fullt av maskiner som sopar upp vinterns utspridda sand. Det passar därför ganska bra att ta en låt som passar bra in inte bara på väderleken utan även på den »pank-och-fågelfri-känsla» som närmast automatiskt infinner sig när man deklarerat förra årets utsvävningar.

Just »Skalden Wennerbom» är en av mina absoluta frödingfavoriter — han lyckas mitt i den uppenbara wennerbomska misären teckna honom med en resning, en värdighet, som lika gärna skulle kunnat gälla Fröding själv.

Om namnet Klingström, och sångrösten, känns bekant, så kan det bero på att han varit med tidigare i den här serien, som K:et i trion FJK. Dem har jag sett en gång, då de delade scen med Peter R. Ericson och Lasse Tennander. På den här skivan samarbetade han emellertid med en Anders Bergman, som jag dock av typografiska skäl lät bli att nämna i låtpresentationen ovan.