Vandring i minfält

Svårighetsgrad 2









Vitaly Chekhover, 1954
Vit drar och gör remi

Dagens studie bjuder på en ganska spänd ställning, där ingendera parten vill lösa upp pjäsklumpen på kungsflygeln, i synnerhet inte vit. Men vad ska hen pyssla med under tiden? Kungen vandrar omkring i ett minfält, och det räcker med ett felsteg för att olyckan ska vara framme.

Det här är en studie där den huvudsakliga svårigheten är att hitta svarts vinstförsök; att sedan hitta försvaret mot det borde inte vara så knepigt.

Du har säkert noterat att vit inte har särskilt mycket val; i första draget, till exempel, kan vit bara röra kungen utan omedelbar katastrof, och det dessutom bara till ett svart fält, i det här fallet finns bara e7 att välja på. Så kommer det att fortsätta, men det räcker inte att hålla den vita kungen på svarta fält; svart har ett nyckelfält dit hen försöker manövrera sin kung för att kunna exekvera en vinnande manöver, och vit har ett motsvarande nyckelfält från vilket kungen kan ingripa då svart försöker transportera kungen till sitt idealfält. Vilka de två nyckelfälten är talar jag dock inte om förrän i nästa ledtråd.

De båda fälten jag tänker på är h4 (för svart) respektive c5.

Pärnus ointagliga fästning

Svårighetsgrad 2









Vitaly Chekhover, 1947
Vit drar och gör remi

Inspirationen till dagens (och nästkommande veckas) studie fick jag av en bok, som jag recenserade i Schacknytt då det begav sig. Bokens titel och vad det var som fick mig att tänka på dessa studier avslöjar jag emellertid inte förrän i ledtråden.

Boken jag talade om i inledningen heter Modern Chess Analysis, och recensionen av den publicerades i Schacknytt 2004/6. Den här studien är ett utomordentligt exempel på en typ av problem som en dator har mycket svårt att lösa; det handlar med andra ord om att inse att svart, trots materiellt överläge, inte kan komma vidare därför att vit lyckats sätta upp en ogenomtränglig försvarsmur, ett så kallat fort. Så fort man insett detta (och datorer, utom möjligen AlphaZero, är som bekant ganska dåliga på att inse saker) är det inte svårt att hitta rätt drag.

»Pjarnu» är min transkribering av ett ortsnamn som rimligen bör vara Pärnu, en av Sveriges mest okända universitetsstäder.

Ruud och Ole Gunnar

Svårighetsgrad 2









Vitaly Chekhover, 1956
Vit drar och gör remi

Om vit kombinerat sig fram till ställningen ovan i tanken att den skulle vara lättvunnen, så får hen ett obehagligt uppvaknande; svarts kung står i det närmaste idealiskt för att stoppa vits bönder, medan de svarta bönderna ser svårstoppade ut.

Frasen »i det närmaste» var tänkt som en liten diskret ledtråd — först av allt måste vit förhindra att den svarta kungen lyckas förbättra sin position ytterligare.

Slutställningen kommer att uppvisa ett stort materiellt plus för svart, men vit har under tiden byggt upp en struktur (ofta kallad fästning) av något slag — och rubriken kan möjligen användas som en ledtråd av dem med samma associationer som jag — som hindrar svart från att utnyttja sitt övertag. Svart kan försöka vilka tricks hen vill, och i ett riktigt parti skulle hen förmodligen göra det, men så länge vit inte trampar fel kan svart inte göra framsteg.

Som synes skrevs ovanstående lösning för ett stort antal år sedan, på den tid Manchester United hade anfallsspelare värda namnet.