Järnvägars

Tankar om och kring musik, del 18

Gordon LightfootCanadian railroad trilogy

(Om uppspelningen inte startar, klicka här!)

Första maj var ingen bra dag för älskare av musik vars texter är i högsta grad lyssningsbara. Två av de allra bästa låtskrivarna gick bort just den dagen, Pugh Rogefeldt och Gordon Lightfoot.

Gordon Lightfoot var naturligtvis väldigt nära redan för två veckor sedan att få representera det tågkaos jag då varit ute i, jag tänker naturligtvis på första versens ord »There was a time in this fair land when the railroad didn’t run»; och hade jag inte hållt så hårt på retorikens bud att en upprepning ska innehålla tre saker så hade han åtminstone blivit omnämnd tillsammans med de övriga tågbesjungarna. Eftersom det inte görs särskilt mycket för att lösa problemen kommer de nog att fortsätta den närmaste tiden, så jag väljer den låten nu i stället[1].

There was a time in this fair land when the railroad did not run
When the wild majestic mountains stood alone against the sun
Long before the white man and long before the wheel
When the green dark forest was too silent to be real

But time has no beginnings and history has no bounds
As to this verdant country they came from all around
They sailed upon her waterways and they walked the forests tall
Built the mines, the mills and the factories for the good of us all

And when the young man’s fancy was turnin’ to the spring
The railroad men grew restless for to hear the hammers ring
Their minds were overflowing with the visions of their day
And many a fortune lost and won and many a debt to pay

For they looked in the future and what did they see
They saw an iron road runnin’ from sea to the sea
Bringin’ the goods to a young growin’ land
All up through the seaports and into their hands

Look away said they across this mighty land
From the eastern shore to the western strand
Bring in the workers and bring up the rails
We gotta lay down the tracks and tear up the trails
Open her heart let the life blood flow
Gotta get on our way ’cause we’re movin’ too slow

Bring in the workers and bring up the rails
We’re gonna lay down the tracks and tear up the trails
Open her heart let the life blood flow
Gotta get on our way ’cause we’re movin’ too slow
Get on our way ’cause we’re movin’ too slow

Behind the blue Rockies the sun is declinin’
The stars, they come stealin’ at the close of the day
Across the wide prairie our loved ones lie sleeping
Beyond the dark oceans in a place far away

We are the navvies who work upon the railway
Swingin’ our hammers in the bright blazin’ sun
Livin’ on stew and drinkin’ bad whiskey
Bendin’ our old backs ’til the long days are done

We are the navvies who work upon the railway
Swingin’ our hammers in the bright blazin’ sun
Layin’ down track and buildin’ the bridges
Bendin’ our old backs ’til the railroad is done

So over the mountains and over the plains
Into the muskeg and into the rain
Up the St. Lawrence all the way to Gaspe
Swingin’ our hammers and drawin’ our pay
Drivin’ ’em in and tyin’ ’em down
Away to the bunkhouse and into the town
A dollar a day and a place for my head
A drink to the livin’, a toast to the dead

Oh the song of the future has been sung
All the battles have been won
On the mountain tops we stand
All the world at our command
We have opened up the soil
With our teardrops and our toil

For there was a time in this fair land when the railroad did not run
When the wild majestic mountains stood alone against the sun
Long before the white man and long before the wheel
When the green dark forest was too silent to be real
When the green dark forest was too silent to be real
And many are the dead men too silent to be real

Här kan man naturligtvis beundra den kanadensiske ordsmedens hantverk då han berättar historien om järnvägens tillkomst i Kanada, och som denna artikel påpekar gör han det på ett sätt som både framhäver järnvägsnätets positiva sidor och de offer som gjorts av diverse grupper för dess skull. Om man vill kan man fundera över olika betydelser av det lilla ordet »fair»; det är ju uppenbart av sammanhanget att »fair» i den första raden huvudsakligen betyder ungefär »skön, vacker, jungfrulig», men några rader om den vite mannen och de som arbetade med att bygga järnvägen gör att man betvivlar att gått helt »rättvist» till alla gånger.


Fotnoter:

  1. Lightfoot har ju skrivit fler låtar om tåg; jag kan påminna mig åtminstone en, Steel rail blues. []