Tre nyanser av tempospel

Svårighetsgrad 1









Szaja Koslowski, 1931
Vit drar och vinner

Innan jag återför Proskurowskis lilla häfte med studiefrukter till sin normala tillvaro som dammsamlare i studiebokhyllan så måste jag visa denna lilla pärla. I ett av de första kapitlen berättar han nämligen att han 1967 ägnade ett stort antal timmar åt att bläddra genom tidningen Glos Porannys utgivning från 30-talet, och att han därvid hittade nio studier av Szaja Koslowski som dittills hade undgått uppmärksamhet; detta är en av dem.

Vits inledningsdrag är inte så svårfunna: 1.Sd7+ Kc7 2.Sf8, och nu när de lätta pjäserna låser varandra är det upp till de båda kungarna att avgöra kampen. Det kommer att hänga på ett tempo…

Dubbelbonden triumferar igen

Svårighetsgrad 3









Wlodek Proskurowski, 1961
Vit drar och vinner

För några veckor sedan hotade jag med att eventuellt ta upp ytterligare en proskurowski-studie med materialet dubbel- mot enkelbonde, och här kommer det opus jag hade i åtanke. Att jag satt svårighetsgraden till 3 beror inte så mycket på några svårfunna drag, utan mer på att det krävs yttersta precision i beräkningarna för att bärja segern för vit.

Om du hoppat över eller glömt förra studien på detta tema föreslår jag att friskar upp ditt minne innan du fortsätter; det finns av naturliga skäl en hel del likheter mellan de båda vinstföringarna.

Du har förmodligen redan insett att 1.Kc4 (eller 1.d5) inte fungerar, och om du i samband med detta börjat fundera på att det vore bra om den svarta kungen kunde hållas borta från de vita bönderna så länge som möjligt så är du på rätt spår. Problemet är »bara» att koordinera de »bortmotande» försvarsdragen med de förberedande attackdragen på ett lämpligt sätt.

Dubbelbonden triumferar

Svårighetsgrad 2









Wlodek Proskurowski, 1965
Vit drar och vinner

I min inledande blogga påpekade jag att studier oftast har både ett estetiskt och didaktiskt drag, och eftersom jag har en känsla av att det estetiska fått dominera i den här serien tänkte jag den här gången presentera en studie med utpräglat didaktiskt innehåll.

Jag har hämtat den från ett appendix till boken »The fruits from my chess garden», där bokens författare undersöker ett 20-tal tematiska bondeslutspel, som har det gemensamt att vit har en dubbelbonde medan svart har en bonde på en av de angränsande linjerna. Det här en av de mer grundläggande ställningarna; det kan hända att det dyker upp en knepigare ställning lite längre fram i serien…

Anledningen till att jag har boken i mitt schackbibliotek är ganska ovanlig, och dessutom en förträfflig illustration till den gamla tesen att världen är en liten plats. I internets begynnelse, gissningsvis i november 1994, publicerade författaren en av sina studier i usenet-gruppen rec.games.chess, och utlovade ett bokpris till bästa lösning. Jag minns inte riktigt vad som hände (jag tror inte jag löste studien, men att jag hittade något skumt i den retroanalys som var en del av lösningen), men hur som helst fick jag ett ex av sagda bok med hälsning från författaren. Det visade sig då att han bott i Sverige under ett stort antal år, och dessutom varit doktorand på KTH samtidigt med en av mina dåvarande kollegor på NSC, innan han efter disputationen hamnat i Kalifornien. Så kan det gå.

En av vits vinstidéer är att tränga fram med kungen för att byta av ett par bönder, en annan att temporärt offra en bonde för att kunna tränga in med kungen. Svart har naturligtvis också försvarsidéer; en av dem är attackera vits bönder när den via kungen avancerar mot den svarta bonden, en annan att se till att det »temporära» bondeoffret blir permanent. Exakt beräkning krävs för att avgöra vilken idé som triumferar i varje givet läge.