En annan prokeš-manöver

Svårighetsgrad 1









Ladislav Prokeš, 1944
Vit drar och vinner

Den tjeckiske studiekompositören Ladislav Prokeš var en av de flitigaste i branschen, och har bland annat fått en speciell manöver uppkallad efter sig. Här handlar det om ett tornslutspel där vit visserligen har en merbonde, men den tycks ju svart ha under kontroll. Eller…?

Min källa för den här studien, vilken det nu var, visste inte mer än årtalet då den publicerades; den tidiga version av van der Heijdens databas som jag har vet inte mera; och inte heller google har varit till någon hjälp den här gången. Någon som vet var denna först publicerades?

Vid en närmare titt ser man att vit kan behålla sin bonde på b7 några drag medan han förbereder knockouten. Du har väl redan insett att svarts kung är inlåst på a-linjen av den »virtuella damen» på b8?

Lagmatchdramatik

Svårighetsgrad 2









Bröderna Platov, 1923
Vit drar och vinner

En kvart kvar på klockan, lagkamraterna börjar se oroliga ut, och lagledaren hävdar att vinst är det enda som gäller. Det kanske går att göra något med d-bonden?

Vid det här laget bör du ha synat de »normala» dragen 1.d7 och 1.Txa7+ närmare, och eftersom du läser detta kan du antagligen inte bestämma dig för vilket av dem som är bäst. Det finns dock mer »studiemässiga» drag att börja med…

Festina lente!

Svårighetsgrad 2









Alexander Herbstman, 1928
Vit drar och vinner

En variant på ett tema som behandlats i den här serien för inte alltför länge sedan; en snabb titt på materialet torde avslöja vilket.

Det första draget ger sig själv: 1.b6! är det enda sätt på vilket vit kan behålla några som helst vinstmöjligheter. Svarts kung måste givetvis hållas borta från a-bonden, och det är löparens jobb att hålla stånd tills förstärkningar anländer. Börja med att undersöka hur löparen sköter sin uppgift från olika fält (eller diagonaler), fortsätt med att leta efter svarts motspelsidé, och sedan är du redo att räkna konkreta varianter!

Den studie av Duras jag åberopade ovan publicerades här för några veckor sedan under rubriken »trefaldig upprepning». Festina lente är, om inte Wikipedia lurar mig, det latinska originalet till uttrycket »skynda långsamt».

Dans med tunga pjäser

Svårighetsgrad 1









Henri Rinck, 1921-22
Vit drar och vinner

Vid en första blick ser det kanske ut som om vit får vara glad för remin, men vid en andra (eller tredje?) blick upptäcker man att vits ställning rymmer oanade möjligheter.

En första, ganska allmänt hållen, observation är att vit inte har tid för något finlir; får svart bara något drag på sig är det vit som måste försöka rädda remin. Det är med andra ord »schacka eller hitta hot» det handlar om.

En mer specifik ledtråd är det svarta tornets på b8 position; hade det stått lite närmare kungen hade ju vit vunnit lätt. Kan man tvinga det att gå till c8, måntro?

Om någon danspedagogiskt intresserad person råkar förirra sig hit tar jag gärna emot förslag på vilket slags dans tornen utför; från början hade jag tänkt kalla detta epos för »vals med tunga pjäser», men jag tappade takten någonstans runt 4.Td7+. Återstår bara att utnyttja tips nummer 10 i den »Vals för dummies» jag försökte konsultera på nätet: »Om allt går fel ändå: le som sjutton så kommer ingen att titta på dina fötter…»