En lösning med stil

Svårighetsgrad 2









Richard Réti, 1928
Vit drar och vinner

Den här studien är hämtad från Solving in Style, som jag recencerade i Schacknytt 2002/6. Just denna version är faktiskt, om man ska vara petig, inte av Réti utan av Henri Rinck. I Rétis original stod tornet på e5 i stället för f4 — som extrauppgift får ni försöka räkna ut varför Rinck flyttade på tornet.

Tekniskt sett borde det väl fortfarande vara sommar, men eftersom jag haft ett flertal studier med svårighetsgrad 1 rad så har jag höjt upp denna till en tvåa; men var inte oroliga, det är ett ovanligt lätt exemplar så ni ska kunna ligga kvar i hängmattan.

Här har vit som så ofta två varianter att välja på, och i båda ser svart ut att rädda sig med hjälp av en pattvändning. Men som vanligt i studier finns det ett sätt att korsa svarts planer i den ena av varianterna.

En tänkbar anledning till Rincks ändring är att lösningen blir något drag längre när tornet måste manövreras till e-linjen, och det blir inte lika uppenbart att 1.Lc6+ inte fungerar, men den viktigaste tror jag är att ta bort en dual; med tornet på e5 kan ju löparen ta vägen över d3 i stället för d7.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *