Tankar om och kring musik, del 44
Robert Broberg — Du har Pinochet i garderoben
(Om uppspelningen inte startar, klicka här!)
För det tredje inslaget i min miniserie med artister som blandar humor och allvar plockar jag fram det självklara exemplet från den svenska scenen — Robert Broberg, som på skivan där ovanstående låt återfinns kallade sig »Zero»[1]. Just den här låten tycker jag illustrerar väldigt väl hans svängningar mellan rolighetsminister och allvarsman; många av hans bilder från »lägenheten» är burleskt roliga, medan det centrala partiet pekar på en viktig och allvarlig fråga:
Men du, sanningen om dej själv, varför är det så hemligt med den?
Varför reglar du och låser, till och med för din bästa vän?
Nu står du ju själv därutanför och kan inte längre komma in
Fråga din granne, han har nyckeln i sitt smyckeskrin
Ingenting förändras om du inte själv tar ansvar för ditt liv
Jag tror det är så man är förtryckt,
man får reda på vad som är lämpligt och snyggt
Men vad är du mest rädd för? Att erkänna ditt eget våld?
Dina goda och dåliga sidor som drar åt olika håll?
Försöker styra dom och va nån du inte är
Du, släpp fram allt det där som ingen skulle få se
Jag är säkert inte ensam om att se det här som en självbiografisk uppgörelse, mellan den »gamle» Robban, som spelade rollen av den lekfulle ordvrängaren med tjejfixering, och den »nye» Robert, som vill kasta av sig de värsta olaterna i den rollen. Jag tycker att han lyckades ganska väl att hitta en balans mellan roll och verklighet, men jag är inte säker på att alla håller med mig.
Fotnoter:
- Som minnesgoda läsare av bloggen säkert känner till har jag skrivit om honom tidigare. [↩]