Minerade diagonaler

Svårighetsgrad 1









Johann Sehwers, 1922
Vit drar och vinner

Med tanke på semestern och den eventuella värmen[1] har jag den här gången valt ut en kort, och förhoppningsvis lättsmält, sak. Mer än fem minuter ska inte behövas på den här.

Det känns svårt att ge en bra ledtråd — ni har naturligtvis redan noterat att många pjäser råkar befinna sig på en och samma diagonal, och att vit har en löpare? En sak till kan väl avslöjas utan att lösningen blir helt uppenbar: svart måste kasta in handduken redan i andra draget.


Fotnoter:

  1. Denna studie publicerades i Schacknytt sommaren 2002, vilket fick mig att också lägga till »den nationella depressionen efter fotbolls-VM» — så här femton år senare har den nationella depressionen förhoppningsvis gått över, eller beror på politiker, PostNord eller andra malfunktionerande delar av vårt samhälle. []

Herkules’ problem

Svårighetsgrad 1









Alexey Troitzky, 1927
Vit drar och gör remi

Ännu en studie av den där luriga typen där det verkar som om man har två lika bra drag att välja mellan. Jag brukar ibland kalla dem ”Herkules-problem”, efter några rader ur gammal progglåt:

För Herkules var valet
trots allt ganska lätt
det fanns två vägar att välja på,
en var fel och en var rätt.

Nå, Herkules?

Det är naturligtvis dragen 1.g8D och 1.Se3+ det handlar om. Det verkar som som det inte spelar någon roll i vilken ordning man spelar dem, båda måste tydligen spelas för att kan ska kunna komma vidare. Men efter ett av dem kan vit lägga in ett avgörande mellandrag som bryter ner det svarta försvaret.

Fortsättningen på den strof jag citerade i inledningen tyder på att Hoola Bandoola gillar en annan typ av studie:

Men vi står i var sin urskog,
utan varken vägar eller mål
och ändå krävs det av oss,
att vi ska veta vart vi går.

Eller är det kanske vanligt schack de tänker på?

En sommarstudie

Svårighetsgrad 1









Ladislav Prokeš, 1948
Vit drar och vinner

Den här veckan har jag valt ett verk som på något sätt anknyter till en av säsongens aktiviteter; vilken aktivitet jag tänker på får ni reda på i ledtråden.

Jag tänker på midsommar — först springer man ett tag runt en träbit, därefter vilar man sig en stund och sedan ägnar man resten av kvällen åt att snärja den sköna…

En Nacka-fint

Svårighetsgrad 1









Folke Ekström, 1932
Vit drar och gör remi

Av de fem LASSare som jag känner till ha försökt sig på studieförfattarens roll är Folke Ekström den utan tvekan spelstarkaste; jag hoppas Lars Falk och Robert Ericsson inte tar illa upp. (De övriga två, Åke Hellström och Magnus Tideman, hade säkerligen inte opponerat sig heller, men tyvärr har de inte längre någon möjlighet att göra det.) Förutom att ha varit i världseliten i närschack under några år i mitten av 40-talet, och i världseliten i korrschack på 60- och 70-talen, så publicerade Ekström också ett par studier i majnumret av TfS 1932. Båda är korta, skissartade saker som lämpar sig bra som övning för lösare.

Rubrikens Nacka-fint ska inte tas alltför allvarligt, men tornets krumbukter kan med lite fantasi sägas ha likheter med hr Skoglunds rörelsemönster på fotbollsplanen; det som fick mig att göra den associationen var att Ekström, om inte minnet sviker mig, under de sista åren av sitt liv bodde i Nacka.

Lösningen är som sagt kort, och vid slutet av den får svart valet mellan att sätta patt eller att gå in i ett teoretiskt remislutspel.