Pang och bom och dunder

Svårighetsgrad 1









Mikhail Platov, 1914
Vit drar och gör remi

Som redan 55:an Olga påpekade i sin odödliga monolog från sextio-talet, så skapar pang och bom och dunder bara otrivsel; inte bara för normalt funtade människor, utan kanske främst för djur av olika slag. Om du lovar att avstå från pang-pang i nyår, så bjuder jag här på lite mer sofistikerat dunder.

Nej, nu blir jag besviken på dig — inte ska du behöva någon ledtråd till den här studien? Schacka så länge du har några pluttar kvar, och se till att kungen blir patt när de tar slut. Det var väl inte så svårt?

En julnöt

Svårighetsgrad 3









Alexey Troitsky, 1930
Vit drar och gör remi

Så här i juletider passar jag på att presentera en, som jag hoppas, extra klurig julnöt; för de flesta väntar ju en lång, härlig julhelg innan allvaret börjar den 27:e med de olika Rilton-turneringarna och liknande. För att visa att jag är på mitt allra soligaste tomtehumör ger jag er inte mindre än tre ledtrådar den här gången.
God Jul!

Du har väl noterat att om vit på något sätt kan röja undan den svarta h-bonden så har svart för ögonblicket mycket svårt att stoppa den vita h-bonden? Bara en tanke…

Svart måste hela tiden vara på sin vakt mot att vits springare hittar en väg till damflygeln; om hen sköter sina kort väl kommer den vita springaren inte att hinna ikapp a-bonden.

Kungen på g1 står inte så isolerat som man kanske skulle kunna tro; vit siktar faktiskt på att bli pa… Har jag skrivit det förut? Ja, då var det där jag läste det! (En favoritlustighet adapterad från Martin Ljungs »Kromosomtalaren»). Men tro det eller ej, vit siktar faktiskt på att bli patt. Var kungen ska stå, och hur vit ska bli av med springaren får du lista ut på egen hand.

Nå, AlphaZero…?

Svårighetsgrad 1









W.E. Rudolph, 1912
Vit drar och gör remi

För andra veckan i rad ser jag mig tvungen att reagera på en aktuell händelse; den här gången tänker jag naturligtvis på AlphaZeros imponerande seger över Stockfish. Men för att jag ska gå med på att AlphaZero är »intelligent» så ska den, bland annat, kunna lösa dagens problem och ge en ställningsbedömning som är noll, det vill säga att den ska »veta» att ställningen är remi.

Dagens ställning komponerades för mer än hundra år sedan, och jag antar att dess författare skulle blivit högst förvånad om han vetat om att hans verk skulle kunna användas som ett test för att utröna om en maskin kan »tänka»…

Om bondeställningen vore helt låst, svarta bönder på svarta fält och vita på vita, skulle svart inte kunna utnyttja sitt materialövertag. Hur låser vit fast bondekedjorna?

Min hjälpreda Houdini löser visserligen studien korrekt, men anser att svart har en ställningsfördel motsvarande 13 bönder; att den hittar rätt lösning beror på att den inser att allt annat är värre.

Inser AlphaZero att ställningen är remi så har den tagit ännu ett steg på vägen mot intelligens. Nå?

Grattis, Finland!

Svårighetsgrad 2









Reino Ljungberg, 1944
Vit drar och vinner

I sista minuten insåg jag att Finland firar sitt hundraårsjubileum som nation den här veckan, och har därför letat upp en studie med en finländsk upphovsman för att lämna ett litet men välment bidrag till firandet.

Det verkar ju inte leda någon vart att gå med fribonden (1.a7 Tf7+ 2.Tg7 Tf8 3.Tg8 Tf7+ blir inte mer än remi), och »tornet bakom fribonden» (1.Ta3 Tf7+ 2. Kg6 Ta7) är lika verkningslöst. Du är inne på rätt spår — det behövs kraftigare medicin än så. Den andra ledtråden avslöjar medicinens art och antyder hur svart planerar att göra den verkningslös.

Okej — du har säkert insett vid det här laget att vit spelar 1.Tg5 Txg5 2.a7!, och funderar nu på varför svart inte ger upp. Ponera att svarts torn börjar schacka den vita kungen, hur tänker du komma undan schackarna utan att svart får tillfälle att stoppa fribonden?

EU-röra

Mina recept, del 4

Det finns många sätt att skapa nya matrecept. En facebookvän, Mats Westerberg, som tycks dela sin tid mellan trenne huvudsysselsättningar — öring- och rödingfiske, champagnedrickande och musiklyssnande — använder ofta restiden mellan sina olika aktiviteter till att skissa på nya och oprövade sätt att tillaga rödingburgare och liknande kulinariska specialiteter[1]. Ett mer ovanligt sätt att komponera en ny maträtt är att först hitta på ett namn på rätten ifråga, för att sedan börja fundera på hur en sådan rätt möjligen skulle kunna se ut, respektive smaka. Detta senare sätt är tillräckligt absurt och bakvänt för att en amatör som jag skulle kunna tänka mig att använda det.

Så här gick det till, på ett ungefär:

Ur Willys’ reklamblad for denna vecka

Medan jag bläddrade genom nätversionen av den lokala matbutikens aktuella reklamblad för att se om de hade något intressant att erbjuda, stötte jag på den lite udda kombination som jag snippat och visar här till höger. Min spontana reaktion, eventuellt triggad av de lördagsgåtor Peter Olausson bjuder på där det gäller att hitta samband mellan olika bilder, var »Ja, ja — de där EU-pamparna gör säkert inte annat än springer på cocktailpartyn!» Jag vet att det är elakt tänkt om en säkerligen hedervärd yrkeskår, men innan frukost är min tankeförmåga någonstans runt Kahnemanns system 0.9, om ens det.

Men kombinationen brysselkål och cocktailtomater fick mig att börja fundera på vilka ytterligare ingredienser som skulle kunna ingå i en röra med europeiska förtecken. Bacon var det första som föll mig in; det har dessutom den fördelen att det senare blir lätt att komponera en vegetarisk version, EU-röra efter Brexit — det är bara att ta bort baconet och lägga till något annat fett att steka rasket i. Vitlök, för att få något sydeuropeiskt, och chili, för att få lite amerikanskt inflytande, hamnade också på inköpslistan; och till slut plockade jag in lök enligt mottot »ingen maträtt har någonsin blivit sämre av att man lagt till stekt lök»[2]. Så här blev det till slut:

EU-röra

500 g brysselkål
250 g cocktailtomater
280 g (tärnad) bacon
2 medelstora lökar
3 klyftor vitlök
2 chili
salt & peppar

Tillagning: Fräs bacon-tärningarna i en stor stekpanna[3] eller traktörpanna på medelvärme. Trimma och skär kålen i halvor eller mindre bitar, och lägg i pannan när den börjar bli infettad. Finhacka lök, vitlök och chili (kärna ur chilin om du inte vill ha blandningen så stark) och lägg i pannan. Till slut, dela cocktailtomaterna på mitten, och lägg i pannan. Låt alltsammans puttra tills brysselkålen blivit lagom mjuk, 5-10 minuter, och krydda efter behag.

Några iakttagelser från den hittills enda gång jag testat detta kan vara på sin plats. »Lagom mjuk» är inte så enkelt att bestämma som det låter; dels tycks inte brysselkål lika välvilligt inställd till mina valhänta teststick som potatis, och dels visade sig mina försök att dela ett huvud på mitten vara tämligen suboptimala — de större delarna hade kunnat stekas några minuter till, minst. Till nästa experiment ska jag försöka med kvartar i stället för halvor.

En annan detalj som kan diskuteras är hur länge tomaterna ska tillåtas puttra. Själv har jag inga problem med att de disintegrerar och skänker tomatsmak åt övriga ingredienser, men om man vill ha urskiljbara tomathalvor bör man nog vänta med att lägga i dem tills röran är nästan färdig, kanske 3-4 minuter innan man planerar att servera den.

Till slut några ingredienser som jag kan tänka mig skulle passa bra in i röran, men som jag av förklarliga skäl inte hunnit testa än:

  • Paprika: En gul paprika borde öka färgprakten, medan röd och/eller grön torde ytterligare förstärka den röd-gröna röran. Smaken borde också förstärkas en smula.
  • Champinjoner: För champinjoner gäller ungefär samma regel som för lök, så det borde gå bra att komplettera röran med några färska exemplar. Gör dock ingenting för rättens färgprakt, åtminstone inte i positiv riktning.
  • Soya: Några droppar soya skulle kunna ersätta en del av saltet, och förhöja smaken en smula. Inte heller soya är någon färgsprakande ingrediens.
  • Halloumi: Ett annat, och mer spännande, sätt att ersätta en del av saltet vore att plocka med en bit cypriotisk, stekbar halloumi-ost.
  • Surkål: Nja, jag vet inte… Ett desperat försök att få in något tyskt i den europeiska röran. En dag då jag är på ett sprudlande experimentellt humör kanske jag testar detta. »Kanske» var ordet, sa Bull.

Fotnoter:

  1. Eftersom min sammanlagda fiskefångst är en yttepyttestor abborre för ca 50 år sedan, och mitt totala champagneintag är ytterst nära noll, torde det inte vara svårt att gissa i vilket sammanhang vi gjort vår bekantskap. []
  2. Det skulle eventuellt vara gräddtårta, men då måste man först övertyga mig om att gräddtårta bör räknas som »mat». []
  3. Vid närmare eftertanke så tror jag inte ens en riktigt stor stekpanna skulle räcka till, så du får endera halvera receptet eller ta till större doningar. []