Odysseus Cup

En av de mest kända episoderna i historiens första, och största, äventyrsroman, Odysseus, utspelar sig på cyklopernas ö, efter det att Odysseus och några av hans män av för mig oklar anledning fångats i cyklopen Polyfemos’ grotta. För att ta sig ut ger den illistige Odysseus först cyklopen ett par glas vin, och när sedan jätten somnar sticker han och hans män en glödgad påle i dennes enda öga. Cyklopen blir därvid tämligen putt, och sätter sig i grottans öppning för att fånga de män som försöker ta sig ut den vägen; sin boskap, får och getter, låter han däremot passera. Eftersom det inte finns någon annan väg ut binder Odysseus sina män under några får[1]; själv väljer han den största getabocken i flocken, greppar tag i dennes ull och »rider» så ut ur grottan, fastklamrad vid bockens buk[2]. Hur underligt det än kan låta så är denna teknik fortfarande användbar då man kämpar mot nutidens monster.

Under en följd av år har jag runt årsskiftet hjälpt till vid Rilton Cup — dels är jag en av dem som matar in partier i ett datorläsbart format, PGN (portable game notation), och dels gör jag turneringsbulletinen[3]. De senaste åren har jag kunnat göra det hemifrån med hjälp av några av teknikens under; partiprokollen har skannats in på spelplatsen och mejlats till mig, och några timmar senare mejlar jag tillbaka partifil i PGN-format och bulletin i PDF-format.

Inte så mycket att orda om, när det fungerar — men den 30 december, omkring kl 10:25 på förmiddagen, rasade mitt internetmodem. Det tog någon timma innan jag insåg detta, och när jag väl pratat med min internetleverantör var min bedömning att jag skulle vara utan bredband under återstoden av turneringen; jag fick ersättningsmodemet i går eftermiddag, ungefär samtidigt som de sista dragen spelades på Clarion Hotel vid Skanstull, så den gissningen var i stort sett korrekt.

Vad göra? Till mitt förfogande stod två resurser: dels mitt intranet, som inte bara förbinder mina datorer och diverse kringenheter handgripligt med sladdar och konstiga burkar, utan också har ett trådlöst nät, och dels min »iFån» med där befintliga program. iFånen är visserligen inte av allra senaste modell[4], men den har i alla fall kontakt med internet via 3G-nätet, och kan ta emot och skicka mejl. Dessutom har jag iTunes, det program som enligt uppgift ska sköta kontakten mellan en värddator och olika Apple-enheter, installerat på en av mina datorer.

Jag ska inte gå in på detaljer, men eftersom det är oklart om och när jag tänker skriva ihop en blogga om mina sämsta programvaror genom tiderna måste jag ändå på något sätt dokumentera min totala avsky för iTunes. Inte nog med att eländet är långsamt till övermått, kraschar oregelbundet och är allmänt obegripligt att hantera — det är dessutom sällsynt dåligt på det programmet uppges byggt att göra, nämligen spela ljudfiler och föra över data mellan dator och telefon. Så var det sagt — måste nog ta lite extra medicin för att få ner blodtrycket under kokpunkten…

Att tanka ned de bamsiga PDF-filerna med iFånen gick relativt enkelt, och jag hittade till och med flera sätt att göra det. Att ladda upp filer och sedan skicka dem visade sig däremot betydligt knepigare. Nu är jag ingen flitig iFån-användare, så det kan mycket väl finnas enklare lösningar än den jag till slut kom att använda[5]; jag välkomnar alla tips från mer kunniga Apple-konsumenter.

Problemet är tvåfaldigt: Mejlprogrammet på min iFån kan inte lägga till ett »attachment», och man kan inte på något enkelt sätt föra över filer från värddatorn till telefonen; den typen av oansvarig frihet passade uppenbarligen inte Kim Il Jobs när han skapade iFån-konceptet. Det finns dock vissa luckor i »säkerheten», och en av dem är att iBooks, Apples program för att läsa e-böcker[6], faktiskt kan skicka mejl, med aktuell PDF-fil som attachment — eftersom en av de filer jag ämnade skicka är en PDF återstår alltså »bara» att föra över filen till iFånen.

Detta visade sig dock knepigare än förväntat — efter att ha kämpat med iTunes någon timma gav jag slutligen upp, och hittade till slut ett program som fungerade, åtminstone i tillräckligt stor grad. Appen heter »UC browser», och jag minns inte varför jag installerade det en gång i tiden — förmodligen för att jag trodde att det skulle kunna utföra en eller annan sak, men när det inte kunde det fick det trots allt ligga kvar. Denna app visade sig ha en möjlighet att överföra filer från en dator till iFånen med hjälp av det trådlösa nätverket — man klickar på en knapp på telefonen, öppnar en vanlig webbläsare på datorn och loggar in med den information som appen visar på telefonen. Därefter kan man klicka sig fram till ett uppladdningsfönster, välja ut den fil som ska laddas upp och ladda upp den. So far, so good[7].

Om den uppladdade filen råkar vara en PDF-fil är det bara att gå in i UC-browsern, leta rätt på den nyss uppladdade filen, klicka på alternativet »Open with», och där på alternativet iBooks; när iBooks öppnas letar man åter rätt på sin fil, klickar på den, och sedan på »share» — där finns »email» som ett alternativ, och äntligen är filen på väg.

Men hur ska man kunna sända en pgn-fil? Att föra över den till iFånen med hjälp av metoden ovan är ju lätt, men sedan är det tvärnit. Det enda sätt jag hittade att bifoga en fil överhuvudtaget var just i iBooks; man kan visserligen skicka till exempel foton också från iFånen, men jag lyckades aldrig övertyga UC browsern, iTunes eller något annat att jag ville lägga till ett foto från min dator.

Ett försök att komma runt problemet är att helt enkelt döpa om filen från »fil.pgn» till »fil.pdf» — det lurar UC browsern så att man får alternativet att öppna filen i iBooks. Tyvärr är iBooks tillräckligt observant för att upptäcka att det inte är en PDF-fil, och strunta i att öppna den.

Det är här den listige Odysseus kliver in i handlingen. Man zippar ihop pgn-filen och slår ihop en befintlig PDF-fil med detta arkiv (med »DOS-kommandot» copy /b fil.pdf + fil.zip fil2.pdf[8]), och vips har man en bastard som en PDF-läsare ser som en PDF-fil, och en intelligent zip-hanterare, till exempel 7-zip, ser som ett zip-arkiv. Nu tror Polyfemos/iBooks att den släpper genom ett vanligt fä, medan Odysseus/zip-fil glider med utan att bli upptäckt. Allt som återstår för mottagaren är att byta filtypen till ».zip», och packa upp filerna med 7-zip. Homeros kan fortfarande lära oss ett och annat om hur vi ska hantera oväntade situationer…


Fotnoter:

  1. Hur detta rent praktiskt går till, utan att några avslöjande repändar råkar avslöja tricket för cyklopens sökande händer är väl ännu inte utrett. []
  2. Även här kan man naturligtvis rikta en eller annan skeptisk anmärkning mot förfarandet, utan att ens ifrågasätta Odysseus’ extraordinära gymnastiska talanger. Om jag minns rätt berättar Odysseus den här historien vid fajakernas hov, så det kan också finnas en naturligare förklaring till händelseförloppet. []
  3. En turneringsbulletin är förvisso en alltmer anakronistisk företeelse, men jag är i många avseenden en vanemänniska, och fortsätter att göra en tills jag blir ombedd att sluta. []
  4. För att vara mer exakt är det en iPhone 3GS, vilket innebär att jag fortfarande har version 6 av iOS; några av de problem jag råkade ut för kan möjligen har lösts i senare versioner. []
  5. Den absolut enklaste hade naturligtvis varit att få iFånen att låna ut sitt internet till datorn; enligt samstämmiga försäljare skulle det vara enkelt, men trots ett flertal försök har jag inte lyckats. Det kanske är lite väl sent att börja röra i det getingboet igen, men jag överväger allvarligt att göra det; man vet aldrig när nästa internetkatastrof tänker inträffa. []
  6. Som vanligt när det gäller Apple är det en ganska rudimentär sak som bara kan hantera två filformat; men som tur var är ett av dem PDF. []
  7. Detta är dock en förenkling av verkligheten. I mina första försök använde jag min vanliga webbläsare, Opera, utan större framgång; jag kunde logga in, men trots att ledtexten berättade precis var man skulle klicka för att komma till uppladdningsfönstret, så fanns det ingen knapp att klicka på; samma sak hände vid tester med några andra program. Vid fjärde försöket, en relativt modern version av IE, dök äntligen den osynliga knappen upp — tyvärr var då alla ledtexter på sidorna på ett språk som för mina otränade ögon verkade som kinesiska. Detta gjorde dock inte så mycket eftersom jag vid det här laget var bekant med de flesta; de felmeddelanden som ibland poppade upp var dock inte till stor hjälp. []
  8. Efter ett visst antal timmars fåfängt felsökande har de variabler och filer jag skapar en tendens att få namn som »vaf» och »vaihe», men eftersom detta ska föreställa en blogg med en viss moralisk resning så har jag använt mer städade namn i exemplet. []