Tankar om och kring musik, del 65

Idag tänkte jag bjuda på något speciellt i den här serien. Inte nog med att jag blundar med båda öronen för det faktum att låten ifråga refererar till gummiordet »gud», som jag vanligen undviker de gånger jag inte kritiserar det, eller någon som råkar använda det; det är dessutom en version av låten ifråga som mig veterligt inte förekommit på internätet tidigare. Det handlar om det extranummer som mäster Magnell framförde^[1] på sin spelning på restaurang Skål den 24 oktober 2011^[2], och som jag spelade in, sittande i ett obekvämt hörn i den lilla lokalen. Jag satt i princip i jämnhöjd med scenen, så om ni inte lyckas upptäcka någon stereoeffekt så beror det säkert på det…

Detta var andra gången jag hörde Magnell; första gången bör ha varit strax efter att LP:n »Onkel Knut» släpptes, eftersom ett flertal av de låtar jag minns från den konserten var med på den skivan. Hur som helst var det i Linköping i mitten av 80-talet, på Herrgårn, studenternas Mecca på den tiden; gigografin är inte fullt lika detaljerad från den där perioden, så jag kan inte ge något exakt datum för den upplevelsen. Men en observation som jag gjorde efter båda spelningarna är att Magnell, åtminstone i mina oskolade öron, är en mycket bättre gitarrist än sitt rykte, om han nu ens nämns tillsammans med sitt instrument. Jag hoppas ni gör samma reflexion efter att ha hört ovanstående inspelning.

Texten är, som alltid när någon av »de fyra stora» är i farten, väl värd att meditera ett litet tag över, oavsett hur man nu tolkar vissa gummiord. Hela texten återfinns här, och sista strofen kan vara värd ett par extra funderingar i detta mörkrets tidevarv:

Fotnoter:

1. På övriga låtar var han denna kväll ackompangerad av Calle Ekerstam. [↩]
2. Min sedvanliga lättja gjorde att jag inte förde över inspelningen från zoomen förrän långt senare, och därför angav jag inspelningsdatum till »2011-xx-xx», men denna praktiska gigografi gjorde det enkelt att hitta exakt datum. [↩]