Kvällens guldmoln fästet kransa.
Älvorna på ängen dansa,
och den bladbekrönta Näcken
gigan rör i silverbäcken.
Ja, ni känner väl igen Stagnelius’ klassiska dikt? Vad som kanske inte är är fullt lika känt är att näcken numera lämnat silverbäcken (och de skyddande bladen), skaffat sig en mer modern profil och bytt instrument från den gammalmodiga fiolen till det mer lättransporterade munspelet.
Som jag berättat i ett tidigare inlägg var Gurf Morlix på turné i Sverige, men jag anade inte att anledningen var att han var på jakt efter näcken för att få ett pålägg från henom[1] på en inspelning av sin låt »Psycho blues». Jakten dokumenterades av Kevin Triplett, och resultatet blev nedanstående lilla »nobudget» kortfilm:
Fotnoter:
- Jo, jag vet att man numera rekommenderar formen »hen» även här, men i min ungdom lärde jag mig att det borde heta »henom». Jag börjar bli en gammal hund, och har ännu inte lärt mig sitta. [↩]
Sitta är förvånansvärt svårt att lära sig, och ”vederbörande” är det könsneutrala ord jag är uppväxt med. Det passar nästan alltid som handsken i situationer där mer progressiva språktyckare förordar ”hen”.
Ssshhhh; jag låtsas vara ultraprogressiv idag. »Vederbörande» är den där typen av ord som man kan såga i lagom långa bitar och bygga altan av; det kan bara användas då jag låtsas vara ultrakonservativ, tillsammans med »tillfyllest», »enär» och andra gamla favoriter…