Skarp promoveringsstrid

Svårighetsgrad 2









Alexey Troitsky, 1916
Vit drar och gör remi

Vit har ett torn mer, men måste ändå spela en serie »måstedrag» för att förhindra att svart får in en ny dam. En kort och kärnfull studie, som det brukar bli när den ena parten hotar ett dräpande drag.

Kungen på h3 står inte så isolerat som man kanske skulle kunna tro; vit siktar faktiskt på att bli patt! Och trots att svart lyckas undvika den första pattfällan, kan han inte komma undan den andra med mindre än att fribonden faller.

Herkules’ problem

Svårighetsgrad 1









Alexey Troitzky, 1927
Vit drar och gör remi

Ännu en studie av den där luriga typen där det verkar som om man har två lika bra drag att välja mellan. Jag brukar ibland kalla dem ”Herkules-problem”, efter några rader ur gammal progglåt:

För Herkules var valet
trots allt ganska lätt
det fanns två vägar att välja på,
en var fel och en var rätt.

Nå, Herkules?

Det är naturligtvis dragen 1.g8D och 1.Se3+ det handlar om. Det verkar som som det inte spelar någon roll i vilken ordning man spelar dem, båda måste tydligen spelas för att kan ska kunna komma vidare. Men efter ett av dem kan vit lägga in ett avgörande mellandrag som bryter ner det svarta försvaret.

Fortsättningen på den strof jag citerade i inledningen tyder på att Hoola Bandoola gillar en annan typ av studie:

Men vi står i var sin urskog,
utan varken vägar eller mål
och ändå krävs det av oss,
att vi ska veta vart vi går.

Eller är det kanske vanligt schack de tänker på?

Ett omöjligt val

Svårighetsgrad 2









Alexey Troitsky, 1895
Vit drar och vinner

Nej, det är inte franska presidentkandidater det ska handla om…

När jag valde denna uppgift för Schacknytt kom jag av någon anledning som jag inte längre minns att tänka på en av Monty Pythons klassiska sketcher — den svarta damen och pythontanten Mrs Scum ställs båda inför en valsituation där inget av alternativen tycks överdrivet njutbart. Det kan knappast räknas som en ledtråd, så jag kan omedelbart avslöja att svaret på dagens problem inte är »Henri Bergson».

Liksom i den förra studien har vit ett torn och en lätt pjäs till sitt förfogande vid sin damjakt, men här har vit ytterligare en faktor att ta med i ekvationen, en stark nästanfribonde; om du inser hur den kan ställa till med maximal skada har du kommit en bra bit på väg. Dessutom kan avslöjas att lösningen är kort; om dina varianter börjar bli längre än en tre, fyra drag utan att matt eller damvinst är i sikte har du valt fel väg.

Den här uppgiften är knepig att bedöma svårigheten på, tycker jag. Eftersom lösningen bara är tre drag lång kan det tyckas märkligt att inte sätta en etta, men det tog betydligt längre tid för mig att lösa denna jämfört med »normala» ettor; om detta beror på tillfällig (?) inkompetens eller att uppgiften verkligen är lite svårare kan/vill jag inte avgöra.