N eller B?

Svårighetsgrad 2









Yochanan Afek, 1978
Vit drar och vinner

Låt mig ta ännu en lite modernare studie medan jag håller på; denna hittade jag i ett tjugo år gammalt nummer av den nederländska tidskriften Probleemblad som poppade upp under »arbetet» med att rensa upp i den ännu tämligen osorterade bokhög jag kallar mitt bibliotek.

Som synes är rollerna omvända mot hur det vanligen ser ut i de studier jag valt ut — den här gången är det vit som har en farlig fribonde, och svart som med alla medel försöker rädda remin.

Du ska få första draget, eftersom du redan borde kommit underfund med att det är det enda som kan stoppa remischackarna: 1. b4. Men det behövs en del insikter om de svarta hoten; det ligger inte bara remischackar i luften, svart kan ju spela på patt också. En viktig fråga att besvara är vilken pjäs som är bäst på att skydda kungen om man nu skulle få en chans att promovera e-bonden; jag ger lite mer upplysningar i nästa ledtråd. En annan fråga är vad a6-bonden egentligen fyller för funktion i den här studien? Den kanske inte verkar som den viktigaste pjäsen i det svarta artilleriet, men om man inser varför den står där har man kommit en bit på väg…

Om du har grubblat på den första frågan jag ställde i förra ledtråden, och kommit fram till att vit måste undvika »raka» pjäser, som de brukade kallas på den tiden jag spelade chock — dam och torn — så har du räknat helt rätt; vit kan inte komma undan remischackarna på grund av en pattfälla. Men vilken lätt pjäs som passar bäst beror helt på på vilka fält svart planerar att sätta upp sin remigunga.

Den andra frågan är inte fullt lika viktig, men kan hjälpa dig att välja rätt pjäs vid promoveringen — utan a6-bonden skulle det nämligen inte spela någon roll om man plockade in springare eller löpare i en variant; och sådant ofog måste stävjas i allvarligt syftande studier.

Frågan i rubriken, som för övrigt är ett försök att parafrasera titeln på en av Agatha Christies thrillers, kan alltså anses med »Ja!» besvarad.

Om det inte hjälper med våld…

Svårighetsgrad 3









Mitrofanov & Pogosiants, 1975
Vit drar och vinner

Här har vi en lite modernare studie än vad som vanligen brukar presenteras i den här serien. Vit har fler pjäser än vanligt, men svart har i gengäld två farliga bönder! När man väl hittat vits förstadrag kan det verka som om svart är chanslös, men det finns ett listigt försvar. Om du missar det, kan du klicka fram ledtråden, så ska jag avslöja vad svart har i beredskap.

Mitrofanov är annars känd för ett av de mest förbluffande dragen i studiekonstens historia, en studie som brukar nämnas som en av 1900-talets främsta. Den tänker jag dock inte ta upp här, eftersom jag uppskattar svårighetsgraden för dem som inte känner till studien sedan tidigare till någonstans runt 6-7 — nivåer där stormästare kan misslyckas trots långa funderingar.

Första draget var väl inte så svårt? 1. Tg1! och bönderna faller. Svart har dock ett lurigt motspel: 1… a1D 2. Lg6+ Kf8! 3. Txa1 e1D!! och om damen slås är det ju patt! Men vit har, som vanligt, möjlighet att replikera.

För övrigt så är det dags att erkänna att rubriken är ett försök att förvilla den stackars lösaren — uttrycket avslutas ju med »…, försök med mera våld!», och summerar hur konflikter vanligen hanteras i den så kallade verkligheten. Här avslutar vit vinstföringen med ett synnerligen stilla drag, som inte ger svart några möjligheter att undkomma; och det är detta drag som fått mig att klassa den här studien som en trea i svårighetsgrad.

Ta fast hästen!

Svårighetsgrad 1









Henri Rinck, 1922-23
Vit drar och vinner

För några studier sedan gjorde vi bekantskap med Henri Rinck, och här ser vi ännu en studie på nästan samma tema som då. Ni kommer väl ihåg hur vit vann den gången?

Att jaga hästar är inte riktigt detsamma som att jaga löpare; till exempel kan springarna gardera varandra. Om man går för hårdhänt fram, kommer de att hitta ett sätt att göra det, och följdaktligen krävs det en omringningsmanöver.

En räkneövning

Svårighetsgrad 2









C. Heller, 1873
Vit drar och vinner

Om kompositören vet jag ingenting; i Kasparjans dominans-bok står hen angiven som »K. Geller», och i den tidiga version av van der Heijdens studiedatabas som följde med en dator jag köpte i mitten av 90-talet står det »C. Heller» — båda dessa källor anger årtalet 1873, men inga ytterligare uppgifter. Om någon kan ge Heller ett förnamn, och kanske ett hemland också, så tackar jag på förhand[1].

Inledningen är inte så knepig, så den får du här: 1.d7 c1D 2.d8D Dxc6. Nu är det din tur — (maximalt) fem välplacerade schackar och den svarta damen faller i nästa drag! Som en svensk stormästare lär ha uttryckt det en gång — »det är bara att räkna algebraiskt!»


Fotnoter:

  1. Och ja, jag har googlat! []

Ta fast löparen!

Svårighetsgrad 1









Henri Rinck, 1924
Vit drar och vinner

Henri Rinck var en mästare på denna typ av studie, där vit med tricks och finter fångar in en pjäs; på studiespråk kallas detta tema dominans. Här får man också se upp så att inte c-bonden faller eftersom torn mot löpare inte går att vinna utom i undantagsfall.

Vit laborerar med tre typer av hot; att hota en (eller gärna flera…) löpare; att schacka; och att promovera c-bonden. Att hota svartfältslöparen i första draget leder ingenstans, så förstadraget måste vara endera 1.c7 eller 1.Te4+. Spelar det egentligen någon roll i vilken ordning man spelar de där dragen?