Ungdomligt oförstånd

Postat av
Svara

Tankar om och kring musik, del 147

Judy Collins — Born to the breed

(Om uppspelningen inte startar, klicka här!)

När man hör namnet Judy Collins så tänker säkert de flesta på den kanske vackraste kvinnorösten i singer/songwriter-världen, den som gjort odödliga versioner av Cohens och Dylans låtar och sjungit »Amazing graze» så att de hårdaste stenar mjuknar[1]. Men hon har även skrivit egna låtar och detta är en av dem.

Texten handlar om hennes son, som smet hemifrån i unga år för att bli gitarrist i ett band. Vad som inte sägs där är att han begick självmord inte ens 35 fyllda. Det är inte alltid så lätt att följa i en känd förälders fotspår — Justin Townes Earle, till exempel, tog en (oavsiktlig?) överdos för några år sedan. Om några dagar, om allt går som planerat, kommer min bokhög[2] att förmeras med Mikael Söderbergs samlade verk, som tyvärr inte blev så omfattande då han begick självmord i unga år. Och ja, hans far hette Hjalmar…

Fotnoter:

  1. Eller borde göra det, i alla fall. [↩]
  2. Den som jag envisas med att kalla mitt bibliotek. [↩]

Västamerikansk gnista

Postat av
Svara

Tankar om och kring musik, del 145

Flash and the pan — California

(Om uppspelningen inte startar, klicka här!)

Flash and the pan var ett populärt band under mina universitetsstudier i slutet av 70-talet och början av 80-talet, den period som väl kan sägas ha grundmurat mina musikaliska preferenser. Man kände genast igen gruppen på dess »pratsång» genom något slags distortionsfilter, men detta fick naturligtvis texten att framgå desto tydligare. De som var med på den tiden minns inte bara dagens låt, utan säkert även låtar som »Welcome to the universe», »Midnight man» och deras kanske största hit, »Atlantis calling».

Temat för låten får mig att tänka på en sci-fi-historia av Börje Crona, »Dagen det hände»; en skrämmande påminnelse om vad som kan hända om oturen är framme. Läs gärna den, och låt oss hoppas fredspriskandidaten Trump far varsamt fram med Kalifornien.

Glad icke-politiker

Postat av
Svara

Tankar om och kring musik, del 144

Shona Laing — (Glad I’m) Not a Kennedy

(Om uppspelningen inte startar, klicka här!)

En stillsam kommentar från slutet av 80-talet, om jag minns rätt, till dagens krigsinriktade (?) regering i USA, som till yttermera visso inkluderar en lätt förvirrad Kennedy i ett hörn.

Dagens låt tillhör en mycket liten och utvald skara låtar — sådana, nämligen, som jag och min dåförtiden inneboende, Hasse Jonsson, kunde enas om var bra. Om jag minns rätt, är det nog säkrast att tillägga även här…

Saga för hårdingar

Postat av
Svara

Tankar om och kring musik, del 143

Jackie Leven — Poortoun

(Om uppspelningen inte startar, klicka här!)

Jackie Leven var en av de artister som jag hittade på någon samlings-CD från Cooking Vinyl, och med åren hann det bli en ganska omfattande samling skivor, även om hans produktivitet gjorde att den långt ifrån var komplett. »Poortoun» kommer från en av de första skivorna[1], »Fairy tales for hard men». Som vanligt har jag tämligen dimmiga åsikter om vad texten handlar om, men det framgår ganska klart att livet uppe i Skottland inte är så lätt alla gånger:

I come from Poortoun where the river Leven runs
The mills are gone now, the reservoirs glint in the sun
and I left Poortoun to live in sorrow on the run

Fotnoter:

  1. Som soloartist — han hade gjort fyra skivor som punkare eller nyvågare i bandet »Doll by doll» i början av 80-talet. [↩]