månadsarkiv: november 2018

På liten rinck

Postat av
Svara

Svårighetsgrad 1









Henri Rinck, 1927
Vit drar och vinner

När jag presenterade den här studien i Schacknytt skrev jag ungefär att den var hämtad från Kasparyans magnum opus, och om man känner till vilket tema som fascinerade Kasparyan så mycket att han samlade mer än 2000 studier med det så bör den vara en munsbit att lösa. Ett drygt decennium senare kan jag tycka att det var att underskatta eventuella lösare; den borde vara en munsbit oavsett om man känner till Kasparyans böcker eller ej.

Kasparjans två samlingar har visserligen i översättning den neutrala titeln Schackstudier, men underrubriken, »Dominans», avslöjar vad det handlar om — den svarta löparen ska fångas. Och detta går snabbt, diagonalen visar sig inte alls vara så lång som den ser ut…

Jag ber eventuella känsliga läsare om ursäkt för den osmakliga vitsen i rubriken, och lovar att jag ska försöka bättra mig.

Vandring i minfält

Postat av
Svara

Svårighetsgrad 2









Vitaly Chekhover, 1954
Vit drar och gör remi

Dagens studie bjuder på en ganska spänd ställning, där ingendera parten vill lösa upp pjäsklumpen på kungsflygeln, i synnerhet inte vit. Men vad ska hen pyssla med under tiden? Kungen vandrar omkring i ett minfält, och det räcker med ett felsteg för att olyckan ska vara framme.

Det här är en studie där den huvudsakliga svårigheten är att hitta svarts vinstförsök; att sedan hitta försvaret mot det borde inte vara så knepigt.

Du har säkert noterat att vit inte har särskilt mycket val; i första draget, till exempel, kan vit bara röra kungen utan omedelbar katastrof, och det dessutom bara till ett svart fält, i det här fallet finns bara e7 att välja på. Så kommer det att fortsätta, men det räcker inte att hålla den vita kungen på svarta fält; svart har ett nyckelfält dit hen försöker manövrera sin kung för att kunna exekvera en vinnande manöver, och vit har ett motsvarande nyckelfält från vilket kungen kan ingripa då svart försöker transportera kungen till sitt idealfält. Vilka de två nyckelfälten är talar jag dock inte om förrän i nästa ledtråd.

De båda fälten jag tänker på är h4 (för svart) respektive c5.

Kasparov, Carlsen och jag

Postat av
Svara

Svårighetsgrad 2









Leonid Topcheev, 1927
Vit drar och vinner

Det finns naturligtvis ytterst få likheter mellan schackets giganter Gary Kasparov och Magnus Carlsen å ena sidan och en schacklig nullitet som jag själv å den andra, men vi har i alla fall en sak gemensamt — alla har vi lyckats vinna slutspelet T+S vs. T vid åtminstone ett tillfälle. Detta slutspel är som bekant remi vid bästa spel i de allra flesta fallen, men springarens förmåga att hoppa omkring tills försvararen blir yr i mössan ska inte underskattas. Och i mitt fall spelade säkert det faktum att jag hade cirka 50 sekunders betänketid kvar mot motståndarens 20 en avgörande roll.

I dagens studie får du chansen att testa din räkneförmåga i detta slutspel; svart har här hamnat i en förlustställning, vilket vit visar med en serie exakta drag.

Du har väl sett svarts pattförsvar? Bra; då är du på rätt väg. Nu gäller det »bara» att dirigera om springaren till allt aggressivare posteringar tills den hamnar på ett fält där den kan få in en avgörande gaffel; vilket fält det handlar om avslöjar jag i nästa ledtråd.

Guldfältet i förra ledtråden är d6.

Dam i trångmål

Postat av
Svara

Svårighetsgrad 1









Johann Sehwers, 1900
Vit drar och gör remi

Ännu en studie som jag »lånat» från Boken om schack, men till skillnad från förra veckans synnerligen partimässiga utseende är det inte lätt att förstå vad svart har pysslat med de senaste dragen för att få sina pjäser så ihopträngda. Men den analysen får anstå; ditt uppdrag är att hitta ett sätt för vit att tvinga fram remi.

Den svarta damen står ganska dumt till, och genom att flytta löparen till den långa diagonalen i rätt ögonblick, eller bara hota att göra det, kan man tvinga fram en pattställning.

Frithiof spelar schack

Postat av
Svara

Svårighetsgrad 1









Frithiof Lindgren, 1921
Vit drar och gör remi

När jag började spela schack 1972 rådde något slags schackfeber i Sverige, och inte bara här; VM-matchen mellas Spasskij och Fischer orsakade ett publikt intresse för schack som inte överträffats vare sig före eller efter den matchen. Men det har faktiskt funnits en liknande stor schackboom i sverige, nämligen kring 1948 och åren närmast därefter. Sverige arrangerade nämligen en stor turnering, interzonturneringen i Saltsjöbaden, där »de tre musketörerna» Ståhlberg, Stolz och Lundin tog sig an en försvarlig del av världseliten.

Ett något dubiöst försök att göra pengar på detta intresse var projektet Boken om schack, en bamsig volym som huvudsakligen bestod av fotografier och korta biografier av schackspelare på alla nivåer i svenskt schack; om jag minns rätt förband sig dessa att köpa ett exemplar av boken mot att de fick sin nuna i tryck.

Men boken hade också en del material av allmänt intresse, och dagens studie är hämtad från en artikel i inledningen till denna bok. För flitiga läsare av denna serie torde dess idé inte vara svår att finna, men det gäller ju att utföra den också.

I längden kan inte det vita tornet stoppa bönderna. Men om svart tar upp en dam på b1 har en vit kung på a-linjen inte särskilt mycket rörelsefrihet. Alltså börjar vi med 1.Ka5 Ka7, men nu gäller det att hitta rätt drag. Vilket?