månadsarkiv: juni 2023

Om legosoldater

Postat av
Svara

Tankar om och kring musik, del 26

David Rodriguez — The true cross

(Om uppspelningen inte startar, klicka här!)

Det är ju aktuellt med legosoldater i dessa tider, så idag får det bli en sång om sådana, även om det här handlar om en annan stormakts militära insatser. Texten kan vara intressant att begrunda:

When we left the Saigon embassy
The last ones out the door
We fire-bombed their paperwork
To cover up their war

We partied on the Arizona
Until after twenty days
When the lights of San Diego
Woke us from our drunken haze

And then the general calls us back, he says,
”We need you to assist”
When they paid us off in unmarked bills
I guess we got the gist

With two vatos out of Houston
And one from San Antone
In the bloody streets of Salvador
They left us on our own

Now we don’t meddle in their politics
We could not take the pain
Ain’t the way we analyze
Ain’t the way we train

We know twelve dialects of Spanish
Plus the one in Panama
We’re the MVP’s for the CIA
PTSD and all

So you can keep my bronze medallions
You can stick my silver stars
All I need is something I can spend
In this Guatemalan bar

Fourteen rounds, a Belgian Browning
And a two-star general’s pay
And I’ll keep right on a-killin’
for the United S. of A.

So as I look out on these mountains
From the nightclub Carribelle
Some officer is ordering
civilians shot to hell

And I think of my own country
How she treated me so bad
And how we finally found a way to live
The best we ever have

Compañeros out of Saigon
The last to leave that day
But we been twenty years a killin’
for the United S. of A.

David Rodriguez kan lätt förväxlas med andra personer, och till och med andra artister, med samma namn, men tillhörde helt klart toppskiktet i singer/songwriter-branschen[1], även om han väl numera mest är känd som Carrie Rodriguez’ far. Tyvärr var hans skivkatalog tämligen tunn; wikipedia-artikeln om honom listar bara ett fåtal verk, och om man bara räknar studioinspelningar får jag det till totalt 43 låtar; ett gråtretande litet antal av en så uppenbart talangfull låtskrivare och gitarrist. Som tur är finns det en del lajv-inspelningar också, och ovanstående är en av dem.

Om inte texten som sådan ger dig tillräckligt att grunna på så kan du ju ta en funderare på om det där med »true cross» möjligen kan vara en känga åt religionen, och i så fall hur…

Fotnoter:

  1. Han gick tyvärr bort 2015, 65 år ung. [↩]

Sommarnattens sovande

Postat av
Svara

Tankar om och kring musik, del 25

Mick Moloney — Vi skal ikkje sova bort sumarnatta

(Om uppspelningen inte startar, klicka här!)

Så här i midsommartider kan det ju vara lämpligt med något för årstiden passande, och eftersom jag för ögonblicket inte kan komma ihåg någon visa om sill och potatis så får det bli en av de märkligaste blandningarna jag har i min skivsamling — något som låter som en norsk folkvisa, sjungen av en amerikansk irländare med ett tydligt jazzinfluerat sväng.

Tills för några minuter sedan skulle jag hoppat över det där med »låter som», men efter några bingningar vet jag bättre — det är ingen folkvisa, utan en dikt skriven av den norska poeten Aslaug Låstad Lygre, med en tonsättning av Geirr Tveitt. Dessa bingningar ledde mig också fram till texten, vilket måhända kan behövas då en irländsk amerikan försöker sjunga på norska:

Vi skal ikkje sova bort sumarnatta,
ho er for ljos til det.
Då skal vi vandra isaman ute,
under dei lauvtunge tre.

Då skal vi vandra isaman ute,
der blomar igraset står.
Vi skal ikkje sova bort sumarnatta,
som kruser med dogg vårt hår.

Vi skal ikkje sova frå høysåteangen
og grashoppespelet i eng,
men vandra i lag under bleikblå himlen
til fuglane lyfter veng.

Og kjenna at vi er i slekt med jorda,
med vinden og kvite sky,
og vita at vi skal vera isaman
like til morgongry.

Skulle ni, mot förmodan, önska er en lite lugnare version, med min favoritorkestrering[1] så hittade min bingning även en sådan; Lars Klevstrand är, sorgligt att säga, en musikant som jag lyckats missa så här långt, men det ska väl gå att åtgärda på något sätt.

Fotnoter:

  1. dvs. gitarr och skrovlig mansstämma, för den som just ramlat in på sajten av misstag. [↩]

Havsdrömmar

Postat av
Svara

Tankar om och kring musik, del 23

Finn Kalvik — Måken

(Om uppspelningen inte startar, klicka här!)

Efter förra veckans exkursion till de mest avlägsna trakterna av mina musikaliska domäner blir det idag ett stycke med en mycket vanlig instrumentering — gitarr och mansstämma — i mina trakter. Dessutom är låtens ämne naturligtvis en liten hyllning till mitt engelska favoritlag, Brighton & Hove Albion FC, med smeknamnet »the Seagulls», som den just avslutade säsongen nådde sin främsta placering hittills[1].

Texten är emellertid inte skriven av Kalvik; han har tonsatt en dikt av den norske författaren André Bjerke, som enligt den länkade wikipedia-artikeln pysslat med en spännade blandning av sysselsättningar inom skriftställeriyrket, från dikter för barn till detektivnoveller, och det mesta däremellan.

Framför allt är det nog avslutningen på »Måken» som fastnat i mitt minne:

Måken bringer oss i gave
drøm om havet
Måken — det er bølgeslaget
som har skapt seg om til fugl

Måsen som en dröm om havet, eller en transformerad havsdyning — skönt med en liten motvikt till alla som beklagar sig över måsarnas beteende, som de finner både högljutt och påträngande. Och nu kommer Europa att översvämmas av måsar…

Fotnoter:

  1. Jag höll nästan på att skriva »någonsin», men vem vet var det här tar vägen i framtiden. [↩]

Ungefärlig sommar

Postat av
Svara

Tankar om och kring musik, del 22

Factory — Efter plugget

(Om uppspelningen inte startar, klicka här!)

Den här veckan har jag valt en låt som visserligen hör till årstiden, men som också tillhör de absoluta utmarkerna av min musiksmak; alla som genomlidit mina försök till förklaringar i den här bloggen av vilken typ av musik jag helst lyssnar på torde inse att en sådan ljudvägg som Factory bjuder på här är alldeles för mycket för min rudimentära, långsamma och synnerligen omusikaliska hjärna.

Vad är det då som gjort att jag faktiskt kan tänka mig att lyssna på låten ifråga, och till och med ta med den i den här serien? Förmodligen är det så enkelt som att den gavs ut vid en tidpunkt då texten talade till mig. Visserligen hade jag tagit studenten året innan, men eftersom jag gjorde lumpen direkt efter gymnasiet så hade inte jag inte haft några allvarliga tankar på framtiden under det året; jag pysslade mest med ålning medelst hasning och andra trevliga förflyttningmetoder som idkas av militärer.

Men det finns också en annan orsak, och nu visar jag mig återigen från en obehagligt nördig sida. Några ord i texten har gått mig på nerverna i mer än 40 år, och nu tar jag chansen att påpeka det logiska misstag som textförfattarna begått. Det är de här raderna jag tänker på:

Nu är det bara en sommar kvar
ungefär 59 dar

»Ungefär» betyder ju att man i någon mening gjort en avrundning, och 59 låter tämligen exakt i mina öron. »Ungefär en sextio dar», »59 kalenderdar» eller något i den stilen hade varit mer logiskt. Samtidigt blir en sådan mening kanske inte lika välljudande, och jag antar att ljudbilden bedömdes vara viktigare än eventuella petiga klagomål, i synnerhet som inte vi nördar inte var uppfunna än.