Saga för hårdingar

Tankar om och kring musik, del 143

Jackie LevenPoortoun

(Om uppspelningen inte startar, klicka här!)

Jackie Leven var en av de artister som jag hittade på någon samlings-CD från Cooking Vinyl, och med åren hann det bli en ganska omfattande samling skivor, även om hans produktivitet gjorde att den långt ifrån var komplett. »Poortoun» kommer från en av de första skivorna[1], »Fairy tales for hard men». Som vanligt har jag tämligen dimmiga åsikter om vad texten handlar om, men det framgår ganska klart att livet uppe i Skottland inte är så lätt alla gånger:

I come from Poortoun where the river Leven runs
The mills are gone now, the reservoirs glint in the sun
and I left Poortoun to live in sorrow on the run


Fotnoter:

  1. Som soloartist — han hade gjort fyra skivor som punkare eller nyvågare i bandet »Doll by doll» i början av 80-talet. []

Skogssång

Tankar om och kring musik, del 142

Johan Ulvesson & the Real GroupGökungen

(Om uppspelningen inte startar, klicka här!)

Med anledning av det pågående VM i friidrott, och diverse mer eller mindre hånfulla kommentarer om att vissa svenska deltagare borde stannat hemma, kom jag att tänka på ett urklipp ur en veckotidning som min mor tejpat upp på hyllan över spisen; det löd ungefär »Gör så gott du kan! Skogen skulle vara mycket tyst om inga andra fåglar sjöng än de som sjunger bäst.[1]». Det är väl inte omöjligt att den gode Povel tänkt på något liknande citat innan han skrev manus till dagens låtval.

Jag såg »Knäpp igen!» där det här numret ingår, men har inga direkta minnen från det tillfället. Ulvesson har jag dock sett ännu än gång, då han med bravur spelade en dramatisering av Stefan Zweigs kända novell »Schack». Jag var där på premiären med andra kristallare, så jag var säkert inte den ende som noterade en liten lapsus — i en öppningsvariant som han rabblade råkade han göra »löpare g5», och först i nästa drag flytta d-bonden till d3. Men vi förstod ju ställningens finesser ändå…


Fotnoter:

  1. Grundliga efterforskningar (läs: en bingning) tyder på att den senare delen möjligen kan ha sagts/skrivits av en Henry van Dyke; en mig okänd person. []

Är det synd om Jenny?

Tankar om och kring musik, del 141

Everly brothersPoor Jenny

(Om uppspelningen inte startar, klicka här!)

När man hör en historia berättas kan man ofta hitta alternativa metoder att sy samman händelser; ett förträffligt exempel på detta är Durrells Alexandriakvartett som jag läste för några år sedan. Här tycks berättarrösten, eller berättarrösterna, ha klart för sig att det är synd om Jenny, och att det är han som ställt till det.

Men om man utgår från en annan vinkel, att pressen påstår att hon är ledare för ett tonårsgäng, och tar det på allvar så är det inte svårt att sätta ihop en helt annan bild — det är parets första »date», så han känner henne inte särskilt väl; hennes bror och far är ute för att hämnas på honom, typiska gängbeteenden; och hennes önskan att slippa se honom passar minst lika bra in i denna berättelse — och då är det plötsligt betydligt mindre synd om Jenny. Några fler tolkningsvarianter à la Durrell har jag inte funnit, men de finns säkert…

En djup fråga

Tankar om och kring musik, del 140

Povel RamelPå det djupa, mörka Ålands hav

(Om uppspelningen inte startar, klicka här!)

Povel Ramel, den oöverträffade ordvrängaren, var nära att inkluderas i den här serien redan när jag körde en liten miniserie med humoristiska protestsångare; PR kan naturligtvis räknas även dit, med en satir som »Grisälven» som ett extra tydligt exempel. Men jag fastnade idag för en lite annorlunda textvinkel, som dock inte är helt ovanligt för mig, och som därför varit representerad tidigare i serien. Jag tänker på ett ifrågasättande av sanningen av något av textens påståenden.

Påståendet i titeln, som dessutom upprepas ymnigt av den manstarka kören — är Ålands hav verkligen så djupt? En snabb bingning senare var jag upplyst om att Ålands hav minsann var 301 meter djupt vid sin djupaste punkt, så Ramel hade gjort sin grundforskning (!) enligt alla konstens regler.

Men siffran 301, som alla elektroniska media samfällt angav — Wikipedia såväl som NE och ett finländskt uppslagsverk — kändes lite väl exakt, men kanske är det ett sätt att säga »300 meter, plus/minus någon meter»; 300 skulle kunna tolkas som allt mellan 250 och 350 meter. En arkeologisk undersökning av relevanta lager av den halvsorterade bokhög jag kallar mitt bibliotek kunde inte ge något besked; jag kunde bara notera att NE:s pappersupplaga, tryckt år 1996, likaså hade 301 meter som största djup, medan min trogna Svensk uppslagsbok, andra upplagan, från mitten av 50-talet nöjde sig med 285 meter. Så där står frågan just nu; någon gång mellan 1955 och 1996 blev Ålands hav 16 meter djupare. Och hur som helst räcker båda värdena för att konfirmera Ramels påstående.

Sommartårar

Tankar om och kring musik, del 139

Mikael SamuelssonFrida sörjer sommaren

(Om uppspelningen inte startar, klicka här!)

Ja, nu är det väl slut på sommaren, och dags att hälsa hösten välkommen. Denna låt dök upp i en slumpmässig musiklista under veckan, och passar bra som en sista lovsång över den sommar som just passerat, och en försiktig påminnelse om den annalkande kylan.