En djup fråga

Tankar om och kring musik, del 140

Povel RamelPå det djupa, mörka Ålands hav

(Om uppspelningen inte startar, klicka här!)

Povel Ramel, den oöverträffade ordvrängaren, var nära att inkluderas i den här serien redan när jag körde en liten miniserie med humoristiska protestsångare; PR kan naturligtvis räknas även dit, med en satir som »Grisälven» som ett extra tydligt exempel. Men jag fastnade idag för en lite annorlunda textvinkel, som dock inte är helt ovanligt för mig, och som därför varit representerad tidigare i serien. Jag tänker på ett ifrågasättande av sanningen av något av textens påståenden.

Påståendet i titeln, som dessutom upprepas ymnigt av den manstarka kören — är Ålands hav verkligen så djupt? En snabb bingning senare var jag upplyst om att Ålands hav minsann var 301 meter djupt vid sin djupaste punkt, så Ramel hade gjort sin grundforskning (!) enligt alla konstens regler.

Men siffran 301, som alla elektroniska media samfällt angav — Wikipedia såväl som NE och ett finländskt uppslagsverk — kändes lite väl exakt, men kanske är det ett sätt att säga »300 meter, plus/minus någon meter»; 300 skulle kunna tolkas som allt mellan 250 och 350 meter. En arkeologisk undersökning av relevanta lager av den halvsorterade bokhög jag kallar mitt bibliotek kunde inte ge något besked; jag kunde bara notera att NE:s pappersupplaga, tryckt år 1996, likaså hade 301 meter som största djup, medan min trogna Svensk uppslagsbok, andra upplagan, från mitten av 50-talet nöjde sig med 285 meter. Så där står frågan just nu; någon gång mellan 1955 och 1996 blev Ålands hav 16 meter djupare. Och hur som helst räcker båda värdena för att konfirmera Ramels påstående.

Sommartårar

Tankar om och kring musik, del 139

Mikael SamuelssonFrida sörjer sommaren

(Om uppspelningen inte startar, klicka här!)

Ja, nu är det väl slut på sommaren, och dags att hälsa hösten välkommen. Denna låt dök upp i en slumpmässig musiklista under veckan, och passar bra som en sista lovsång över den sommar som just passerat, och en försiktig påminnelse om den annalkande kylan.

Gyllene kedja

Tankar om och kring musik, del 138

IncantationGeordie

(Om uppspelningen inte startar, klicka här!)

Det är kanske inte uppenbart för alla hur jag kommit att tänka på dagens låt på grund av den utdragna transfersåpan där Alexander Isak spelar huvudrollen, men känner man till att folk från Newcastle med omnejd kallas »Geordies» torde det klarna.

Låten som sådan är en uråldrig brittisk ballad som har ett stort antal versioner; den wikipediaartikel jag länkade till ovan räknar till 129 varianter från ett stort antal engelskspråkiga länder. Mest känd är förmodligen Joan Baez’ version, som Incantation följer ganska nära; att jag valde denna, och inte Baez’, inspelning var mer eller mindre slumpmässigt. Hur det går för vår svenska anfallare är i skrivande stund oklart, men låt oss hoppas att han slipper bli hängd i en gyllene kedja, i alla fall.

Det milda ljuset

Tankar om och kring musik, del 137

Ted StrömArvet

(Om uppspelningen inte startar, klicka här!)

En påminnelse om den existensiella kvaliteten hos den svenska sommaren innan den helt tar slut:

Det här är landet där du fått en stund att leva,
en tid att jaga efter stunderna av frid.
En glimt av lyckan över sjön en stilla natt;
det milda ljuset över fälten i ditt liv.

En sådan bild gör att man kan ha överseende med de slagverk som stundom får en lite väl militär ton, även om jag vill minnas att min kompis Micke inte var lika välvilligt inställd till dem…

Ted Ström har varit med på ett hörn ett par gånger redan i den här serien, dels som låtskrivare och dels som medlem i Contact, så det var hög tid att han kom med på egen hand.

Molnet från Alamogordo

Tankar om och kring musik, del 136

Lisa MednickAlamogordo

(Om uppspelningen inte startar, klicka här!)

Den här veckan är det ett sorgligt »jubileum», som snarare ska ses som en lättnad över att mänskligheten fortfarande existerar — det är i dagarna 80 år sedan bomberna föll över Hiroshima och Nagasaki.

Texten till dagens låt är inte lätt att tolka, men om man nämner »molnet från Alamogordo» så kan i alla fall inte jag tänka på något annat än den provsprängning som gjordes i de trakterna i slutet av juli 1945[1]. Jag kan rekommendera en dokumentärfilm, som visserligen är behäftad med en dyliks vanliga fel, men ändå ger en intressant bild av hur bomben kom till — »The day after Trinity» heter den; titeln syftar på den tidpunkt då Oppenheimer menade att ett kärnvapenstopp borde avtalats[2].

Lisa Mednick känner jag inte till särskilt mycket om, men den sajt jag länkade till här ovan påpekar att hon bara släppt tre skivor, vilket kan förklara att hon inte är mer känd än hon är.


Fotnoter:

  1. Texten innehåller också ett omnämnande av Raton, ett namn som alla TVZ-vänner är högst bekanta med… []
  2. »Trinity» var, som kulturellt bevandrade läsare naturligtvis känner till, kodnamnet för provsprängningen i juli 1945 []