Regnrock

Tankar om och kring musik, del 85

Leonard CohenFamous blue raincoat

(Om uppspelningen inte startar, klicka här!)

Alla Dylan-fans bör titta bort nu, eftersom jag tänker uttrycka en åsikt som de med stor sannolikhet inte gillar. Jag anser nämligen att det var ett misstag att ge Nobels litteraturpris till honom — ensam. Jag menar att det borde delats mellan honom, dagens artist och ytterligare en av rockpoesins stora giganter, förslagsvis Paul Simon eller Neil Young. På så sätt hade priset blivit en hyllning till hela genren i stället för en individ, och enligt mitt förmenande hade det varit en mer passande symbolisk handling. Men det är ju försent nu.

Att välja EN låt från Cohens gedigna låtskatt är inte lätt; andra favoriter, som lätt kan hittas på youtube, är »The partisan», »Chelsea hotel No 2» och »Seems so long ago, Nancy» (som för övrigt Monika Törnell gjort en svensk version av). Men dagens låt får företrädet såsom varande en kort brevnovell, ett triangeldrama beskrivet med några få ord och utan att berätta alla detaljer. Texten är, som ofta i den här serien, inte helt klar, och innehåller en del att fundera på.

En utslagsturnering

Tankar om och kring musik, del 83

Neil YoungEldorado

(Om uppspelningen inte startar, klicka här!)

Mitt förråd av olympiad-texter är beklämmande litet, för att inte säga obefintligt, så jag jag valde i stället en gammal favorit från Neil Youngs album »Freedom» — ni vet, skivan med dubbla versioner av »Rockin’ in the free world». Men förutom att låtens titel kan påminna om det avlägsna målet för deltagare i ett sommar-OS, så innehåller den en kortnovell på några få rader som sammanfattar vad, till exempel, Truls Möregård pysslat med de senaste dagarna:

In Eldorado town there lives a great bullfighter
His eyes are screaming blue, his hair is red as blood
And when the gate goes up, the crowd gets so excited
As he comes dancing out dressed in gold lamé
He kills the bull and lives another day

Tyvärr tror jag att Fan blir för svår i finalen, men att överleva ända dit är inte illa.

En minnesdag

Tankar om och kring musik, del 82

Benny BorgDen store dagen

(Om uppspelningen inte startar, klicka här!)

Om några dagar, den 30:e juli, skulle min mamma fyllt 93 år, och även om vi barn inte varit i närheten av att upprepa malörerna i dagens visa så tvivlar jag att det finns någon som inte känner åtminstone ett litet styng i hjärteroten för att man inte ägnar sina föräldrar tillräcklig uppmärksamhet — jag vet definitivt att jag är en av dem.

En lektion i trigolfometri

Tankar om och kring musik, del 81

Rory McLeodFarewell Welfare

(Om uppspelningen inte startar, klicka här!)

Även den här veckan pysslar jag mest med typiska pensionärsgöromål — sover, äter, besöker vårdcentraler och följer British Open i golf. Golf har gett upphov till en mystisk gren av plan geometri som fått namnet »trigolfometri»; än så länge tycks det bara vara jag som noterat detta intressanta fält, men jag antar att matematiker kommer att kasta sig över denna nya form av geometri så fort de blir uppmärksammade på den. Så här kan det till exempel se ut:

Exempel på trigolfometri

Nåväl, en av favoriterna i tävlingen är, eller rättare sagt var innan tävlingen började, Rory McIlroy, vilket tillsammans med mina nyliga kontakter med sjukvården fick kombinationsmodulen i min hjärna att plocka fram denna makalösa låt[1]. Förutom den ordvitsande titeln innehåller den också påståendet »I got so much medicine for my health, I was sick a long time after I got well», vilket har ett klart släktskap med trigolfometrin i stycket ovan. Tyvärr hittar jag inte hela texten någonstans på nätet, bara den första, ursprungliga, delen. Jag kan rekommendera en lajv-version som gör full rättvisa åt McLeods enamnsorkester, med munspel, skedar, fotstamp och en dramatisk extraeffekt på slutet; missa inte den…


Fotnoter:

  1. Det är kanske säkrast att påpeka att min bild av sjukvården, och välfärden i allmänhet, inte alls är lika dyster som McLeods. []