Ett omöjligt val

Svårighetsgrad 2









Alexey Troitsky, 1895
Vit drar och vinner

Nej, det är inte franska presidentkandidater det ska handla om…

När jag valde denna uppgift för Schacknytt kom jag av någon anledning som jag inte längre minns att tänka på en av Monty Pythons klassiska sketcher — den svarta damen och pythontanten Mrs Scum ställs båda inför en valsituation där inget av alternativen tycks överdrivet njutbart. Det kan knappast räknas som en ledtråd, så jag kan omedelbart avslöja att svaret på dagens problem inte är »Henri Bergson».

Liksom i den förra studien har vit ett torn och en lätt pjäs till sitt förfogande vid sin damjakt, men här har vit ytterligare en faktor att ta med i ekvationen, en stark nästanfribonde; om du inser hur den kan ställa till med maximal skada har du kommit en bra bit på väg. Dessutom kan avslöjas att lösningen är kort; om dina varianter börjar bli längre än en tre, fyra drag utan att matt eller damvinst är i sikte har du valt fel väg.

Den här uppgiften är knepig att bedöma svårigheten på, tycker jag. Eftersom lösningen bara är tre drag lång kan det tyckas märkligt att inte sätta en etta, men det tog betydligt längre tid för mig att lösa denna jämfört med »normala» ettor; om detta beror på tillfällig (?) inkompetens eller att uppgiften verkligen är lite svårare kan/vill jag inte avgöra.

BA!

Svårighetsgrad 1









Henri Rinck, 1928
Vit drar och vinner

För den som följt studieavdelningen av bloggen någorlunda uppmärksamt de senaste månaderna är namnet Rinck inte okänt, och för dennæ hypotetiskæ person kommer det säkert inte som en överraskning att vit den här gången är ute efter att fånga den svarta damen.

Avdelningen för kryptiska ledtrådar meddelar, att Robert Danielsson och Björn Johansson förmodligen skulle säga »BA!» om temat för den här studien. En något mindre kryptisk ledtråd är att den svarta kungen ska vallas till rätt fält, och när den väl kommit dit är det dags att ägna sig åt att snärja damen.

N eller B?

Svårighetsgrad 2









Yochanan Afek, 1978
Vit drar och vinner

Låt mig ta ännu en lite modernare studie medan jag håller på; denna hittade jag i ett tjugo år gammalt nummer av den nederländska tidskriften Probleemblad som poppade upp under »arbetet» med att rensa upp i den ännu tämligen osorterade bokhög jag kallar mitt bibliotek.

Som synes är rollerna omvända mot hur det vanligen ser ut i de studier jag valt ut — den här gången är det vit som har en farlig fribonde, och svart som med alla medel försöker rädda remin.

Du ska få första draget, eftersom du redan borde kommit underfund med att det är det enda som kan stoppa remischackarna: 1. b4. Men det behövs en del insikter om de svarta hoten; det ligger inte bara remischackar i luften, svart kan ju spela på patt också. En viktig fråga att besvara är vilken pjäs som är bäst på att skydda kungen om man nu skulle få en chans att promovera e-bonden; jag ger lite mer upplysningar i nästa ledtråd. En annan fråga är vad a6-bonden egentligen fyller för funktion i den här studien? Den kanske inte verkar som den viktigaste pjäsen i det svarta artilleriet, men om man inser varför den står där har man kommit en bit på väg…

Om du har grubblat på den första frågan jag ställde i förra ledtråden, och kommit fram till att vit måste undvika »raka» pjäser, som de brukade kallas på den tiden jag spelade chock — dam och torn — så har du räknat helt rätt; vit kan inte komma undan remischackarna på grund av en pattfälla. Men vilken lätt pjäs som passar bäst beror helt på på vilka fält svart planerar att sätta upp sin remigunga.

Den andra frågan är inte fullt lika viktig, men kan hjälpa dig att välja rätt pjäs vid promoveringen — utan a6-bonden skulle det nämligen inte spela någon roll om man plockade in springare eller löpare i en variant; och sådant ofog måste stävjas i allvarligt syftande studier.

Frågan i rubriken, som för övrigt är ett försök att parafrasera titeln på en av Agatha Christies thrillers, kan alltså anses med »Ja!» besvarad.

Om det inte hjälper med våld…

Svårighetsgrad 3









Mitrofanov & Pogosiants, 1975
Vit drar och vinner

Här har vi en lite modernare studie än vad som vanligen brukar presenteras i den här serien. Vit har fler pjäser än vanligt, men svart har i gengäld två farliga bönder! När man väl hittat vits förstadrag kan det verka som om svart är chanslös, men det finns ett listigt försvar. Om du missar det, kan du klicka fram ledtråden, så ska jag avslöja vad svart har i beredskap.

Mitrofanov är annars känd för ett av de mest förbluffande dragen i studiekonstens historia, en studie som brukar nämnas som en av 1900-talets främsta. Den tänker jag dock inte ta upp här, eftersom jag uppskattar svårighetsgraden för dem som inte känner till studien sedan tidigare till någonstans runt 6-7 — nivåer där stormästare kan misslyckas trots långa funderingar.

Första draget var väl inte så svårt? 1. Tg1! och bönderna faller. Svart har dock ett lurigt motspel: 1… a1D 2. Lg6+ Kf8! 3. Txa1 e1D!! och om damen slås är det ju patt! Men vit har, som vanligt, möjlighet att replikera.

För övrigt så är det dags att erkänna att rubriken är ett försök att förvilla den stackars lösaren — uttrycket avslutas ju med »…, försök med mera våld!», och summerar hur konflikter vanligen hanteras i den så kallade verkligheten. Här avslutar vit vinstföringen med ett synnerligen stilla drag, som inte ger svart några möjligheter att undkomma; och det är detta drag som fått mig att klassa den här studien som en trea i svårighetsgrad.

Ta fast hästen!

Svårighetsgrad 1









Henri Rinck, 1922-23
Vit drar och vinner

För några studier sedan gjorde vi bekantskap med Henri Rinck, och här ser vi ännu en studie på nästan samma tema som då. Ni kommer väl ihåg hur vit vann den gången?

Att jaga hästar är inte riktigt detsamma som att jaga löpare; till exempel kan springarna gardera varandra. Om man går för hårdhänt fram, kommer de att hitta ett sätt att göra det, och följdaktligen krävs det en omringningsmanöver.